Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:ta Cruz sågo vi en
femhundra.
begifva sig af i ett som det tyckes långsamt, men i sjelfva ver-
ket ganska snabbt traf, längs någon smal trampad stig till
en angränsande höjd. Om han deremot händelsevis alldeles ofor-
beredt skulle möta ett enstaka djur eller flera^ tillsamman, stanna
de vanligen orörliga och skåda uppmärksamt på honom; hvarefter
de måhända flytta sig några alnar, för att åter vända sig om och
betrakta honom på nytt. Hvad är orsaken till denna olikhet
i deras skygghet? Taga de på långt håll en menmska for sm för-
nämsta fiende puman? Eller är deras nyfikenhet starkare an deras
rädsla? Att de äro nyfikna är säkert; ty om en person ligger
på marken och gör konster, såsom sprattlar med benen i luften,
så nalkas de honom nästan alltid småningom för att kunskapa.
Detta var en list som ständigt brukades med framgång af våra
jägare och den hade dessutom fördelen af att man kunde få skjuta
flera skott, hvilket af djuren sannolikt ansågs höra till pjesen. På
Eldslandets berg har jag mer än en gång hört guanacon, när man
nalkades, icke blott gnägga och skria, utan sett honom stegra sig
och skutta omkring på det löjligaste vis, tydligen på trots, liksom
till en utmaning. Dessa djur kunna mycket lätt tämjas, och jag
har sett några i detta tillstånd i norra Patagonien vid ett bonings-
hus, fast icke instängda. I detta tillstånd äro de mycket djerfva
och anfalla lätt en person, i det de stöta till honom bakifrån med
båda knäen. Man påstår att bevekelsegrunden för dessa anfall är
svartsjuka om deras honor. Den vilda guanacon deremot har intet
begrepp om att. försvara sig, så att en enda hund kan hålla qvar
ett af dessa stora djur till dess jägaren hinner fram. I många
af sina lefnadsvanor likna de får i en skock. Sålunda blifva de
förbryllade och veta icke hvart de skola fly, när de se flera per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
