Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 BANDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [KAP. VIII.
hvilka måste hafva blifvit bildade och upplyftade innan leran med
Macrauclienian allagrades, är det säkert, att detta märkvärdiga dägg-
djur lefde långt efter sedan hafvet blef bebodt af de nuvarande
snäckorna. Jag hade i början mycket svårt att förstå huru ett
stort däggdjur skulle i en så sen tidrymd kunnat lefva på 49°
15’ sydlig bredd, på dessa eländiga grusslätter med deras ringa
växtlighet; men macrauchenians slägtskap med guanacon, som nu
bebor de ofruktbaraste trakter, förklarar delvis det svårtydda häri.
Den visserligen aflägsna frändskapen mellan Macrauclienian och
Guanacon, mellan Toxodon och Capybaran, den närmare slägtskapen
mellan de många utdöda tandlösa djuren och de nu lefvande trög-
djuren, myrslokarne och bältorna, hvilka nu i så hög grad utmärka
Sydamerikas fauna och den ännu större slägtskapen mellan de
fossila och lefvande arterna af Ctenomys och Hydrochserus, äro
högst intressanta fakta. Denna slägtskap ådagalägges på ett slående
sätt ■— lika underbart som den mellan Australiens fossila och ut-
döda pungdjur — af den stora samling, som af Lund och Clausen
nyligen förts till Europa från Brasiliens grottor. I denna sam-
ling finnas utdöda arter af alla de trettiotvå slägten (utoin fyra)
på land lefvande däggdjur, som nu bebo de landskap der grottorna
finnas, och de utdöda arterna äro talrikare än de, som nu lefva.
Bland dem finnas utdöda myrslokar, bältor, tapirer, peccarier, gua-
nacos, opossums och talrika sydamerikanska gnagare och apor,
jeinte andra djur. Denna underbara slägtskap i samma verldsdel
mellan de utdöda och lefvande djurslagen, skall tvifvelsutan fram-
deles mera än några andra företeelser kasta ett större ljus öfver
de organiska varelsernas uppträdande på jorden samt öfver deras
försvinnande derifrån.
Det är omöjligt att utan den djupaste förvåning tänka på
förändringen i det amerikanska fastlandets fauna; ty fordom måste
det hafva varit fullt med stora vidunder, medan vi nu se endast
dvärgar i jemförelse med deras föregångare. Om Buffion hade
känt till de jättelika trögdjuren och bältlika djuren samt de ut-
döda tjockhudingarne, skulle han med större sanningsenlighet hafva
kunnat säga, att den skapande kraften förlorat sin styrka i Ame-
rika, snarare än att den icke någonsin egt stor styrka. De flesta, om
icke alla dessa utdöda däggdjur lefde under en sen tidrymd och
voro samtida med flertalet af de nu lefvande hafssnäekorna. Sedan
den tid då de lefde, kan icke någon stor förändring hafva egt
rum i landets utseende. Hvad är det då som förorsakat så många
arters och hela slägtens försvinnande? Tanken tvingas då först
oemotståndligt till att tro på någon stor omstörtning; men för att
sålunda tillintetgöra både stora och små djur i södra Patagonien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
