Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATAGONIEN OCH FALKLÅNDS-ÖARNE. [kap. ix.
164 SANTA CRUZ,
de höia si? från marken. Bredvid Lima betraktade jag några kon-
dorer nästan en half timme utan att bortvända mina ögon, och
de rörde sig i stora båglinier, sväfvade fram i kretsar, nöjde och
sänkte sig, utan att göra ett enda vingslag.^ Då de gledo fram
tätt öfver mitt hufvud, gaf jag i en sned riktning noga akt pa
konturerna af vingarnes utspärrade, stora handpennor, och om de
hade varit i den ringaste vibrerande rörelse, skulle de hafva, visat
siliksom hopblandade, men de syntes tydligt emot den blå him-
meln. Hufvudet och halsen rördes ofta och synbarligen med kraft,
och de utsträckta vingarne tycktes bilda det stöd hvarpå halsens,
kroppens och stjertens rörelser verkade. Om fågeln ville sanka
sig, sammanslogos vingarne för ett ögonblick, och när de åter
utbredde sig med en förändrad lutning,. tycktes det rörelsemoment,
som vunnits genom den snabba sänkningen, drifva fågeln uppåt
med en pappersdrakes jemna och stadiga rörelse. Så fort någon
fågel seglar, måste hans rörelse vara så snabb, att hans lutande
kroppsytas inverkan på luften kan motväga kroppens tyngd. Den
kraft, som erfordras för att vidmakthålla rörelsemomentet hos en
kropp, hvilken rör sig i ett vågrätt plan i luften, der friktionen. ar
så liten, kan ej vara stor och denna kraft är allt som behöfs.
Vi måste antaga att kondorens rörelse med hals och kropp är
tillräcklig för detta ändamål. Vare härmed huru som helst, så
är det verkligen en underbar och vacker syn att se en så stor
fågel, timme efter timme utan synbar ansträngning kretsa och
sväfva öfver berg och flod.
Den 29 april. — Från en upphöjd punkt helsade vi med
glädje Cordillerans hvita toppar, då den emellanåt sågs sticka fram
genom sitt dunkla molnhölje. Under de närmast följande dagarne
fortforo vi att långsamt skrida framåt, ty vi funno flodens lopp
mycket slingrande och uppfyldt med ofantliga stycken af åtskilliga
uråldriga skifferslag samt granit. Den omslutande slätten hade
här nätt en höjd af 1,100 fot öfver floden och dess beskaffenhet
var mycket förändrad. De afrundade porfyrbitarne voro blandade
med många ofantligt stora och kantiga block af basalt eller urberg.
Det första af dessa flyttblock, som jag såg, låg elfva mil från
närmaste berg, och ett annat, som jag mätte, höll femtiofem qva-
dratalnar och uppsköt fem fot öfver gruset. Dess kanter voro
så ojemna och dess omfång så stort, att jag i början tog det för
en klippa ”in situ” och tog fram min kompass, för att utröna
riktningen af dess förklyftning. Slätten var här icke fullt ut så
jemn, som närmare kusten, men visade likväl inga tecken till
någon stor våldsamhet. Under sådana omständigheter anser jag
det vara alldeles omöjligt att förklara förflyttningen af dessa väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
