Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1834J. EN VARGLIK RÅF.–– ELD UPPGJORD AF BEN. 171
Öns enda inhemska däggdjur ®, är en stor varglik räf (Canis
antarcticus), hvilken är gemensam både för den östra och vestra
Falklandsön. Jag betviflar icke att den är en särskilt art och
inskränkt till denna ögrupp, emedan många skälfångare, gauchos
och indianer, som hafva besökt dessa öar, enstämmigt påstå, att
intet sådant djur finnes i någon annan del af Sydamerika. Till
följe af en öfverensstämmelse i lefnadssätt ansåg Molina, att denna
art var densamma som hans ”culpeu” o0, men jag har sett båda
och de äro alldeles skilda. Genom Byrons berättelse äro dessa
räfvar väl bekanta för sin spakhet och nyfikenhet, hvilken sjö-
männen misstogo för vildhet, så att de sprungo ut i sjön för att
undvika dem. Ännu i dag är deras lynne detsamma. Man har
sett dem gä in i ett tält och rent af rycka bort ett stycke kött,
som låg under hufvudet på en sofvande sjöman. Om aftnarne
hafva gauchos äfven med lätthet kunnat döda dem, genom att
räcka ut en bit kött med ena handen, under det de i den andra
hade en knif i beredskap att sticka dem med. Så vidt jag vet, har
man icke annorstädes på jorden något exempel på en så obetydlig
vidd hafsgenomskuret land, hvilket ligger aflägset från ett fast-
land och eger ett så stort inhemskt däggdjur. Räfvarne hafva
hastigt förminskats i antal och de äro redan förjagade från den
hälft af ön, som ligger öster om näset emellan St. Salvadors-
viken och Berkley-sundet. Det kommer icke heller att dröja
många år efter dessa öars ordentliga bebyggande, förr än efter all
sannolikhet denna räf med dodon skall räknas bland de djur, som
försvunnit från jordens yta.
Om natten (den 17:e) sofvo vi på näset innerst i Choiseul-
sundet, hvilket bildar sydvestra halfön. Dalen är mycket väl
skyddad för den kalla vinden, men det fans obetydligt med buskar
till bränsle. Gauchos hittade likväl snart något som till min stora
förvåning åstadkom en nästan lika stark eld som stenkol. Det
var skelettet af en nyligen dödad tjur, från hvars ben gamarne
afhackat köttet. De berättade mig, att de om vintern ofta slag-
tade ett nötkreatur och bortskuro köttet från benen med sina knif-
var samt derefter med dessa samma ben stekte köttet till sina
aftonmåltider.
Den 18:e. —• Det regnade nästan hela dagen; men om nat-
ten lyckades vi likväl att hålla oss torra och varma medelst våra
* Jag har likväl skäl att förmoda, att här finnes en åkerråtta» Den
vanliga europeiska stora och lilla fuisrattan hafva spridt sig langt ra,n ny
hyggames boningar. Det vanliga svihet har äfven förvildats pa en af oame;
alla äro svarta, galtarne äro mycket ilskna och hafva stora hetar.
** ”Culpeu” är Canis magellanicus, hvilken kapten King hade med sig
från Magelhaens sund. Den är vanlig i Chile.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
