Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] FÖRSTA ANKOMSTEN TILL ELDSLANDET. 181
stor ifver. Det var utan all fråga det märkligaste och mest in-
tressanta skådespel, som jag någonsin sett, emedan jag aldrig
hade kunnat föreställa mig att skilnaden emellan den civiliserade
och vilda menniskan skulle vara så stor; ty den är större än
emellan ett vildt och ett tamt djur, så till vida, som det hos men-
niskan finnes en större förmåga att kunna utbilda sig. Den för-
nämsta talemannen var gammal och tycktes vara familjens öfver-
hufvud; de trenne andra voro kraftfulla, unga män, omkring sex
fot långa. Qvinnor och barn hade blifvit bortskickade. Dessa
eldsländare voro en helt annan ras än de dverglika, eländiga us-
lingar, som lefde längre vesterut; och de tycktes vara nära besläg-
tade med de ryktbara patagonierna vid Magelhaens sund. Deras
enda klädnad bestod af en mantel af guanacohud med håret utåt.
De bära denna endast kastad öfver skuldrorna, så att de gå lika
mycket nakna som betäckta. Deras skinn har en smutsigt, koppar-
röd färg.
Gubben hade en krans af hvita fjädrar bunden kring hufvu-
det, så att det till någon del sammanhöll hans svarta, grofva och
hoptofvade hår. Hans ansigte korsades af två breda tvärstreck,
af hvilka det ena var färgadt ljusrödt, och räckte från det ena
örat till det andra och gick öfver öfverläppen, medan det andra strecket,
hvilket var hvitt som krita, sträckte sig ofvanför och parallelt med
det första, så att till och med hans ögonlock voro sålunda färgade.
De andra karlarne voro prydda med streck, hvilka voro färgade
svarta medelst sönderstötta kol. Hela sällskapet liknade mycket de af-
grundsandar, hvilka uppträda på scenen i sådana pjeser som Friskytten.
Sjelfva deras kroppställning var gemen och uttrycket i deras
ansigten vittnade om misstroende, förvåning och skrämsel; men
sedan vi gifvit dem några röda tygstycken, hvilka de genast bundo
kring sina halsar, blefvo vi goda vänner, hvilket ådagalades deri-
genorn, att gubben klappade oss på bröstet och gjorde ett sådant
skrockande läte, som man brukar, när man matar kycklingar. Jag
gick en bit med gubben, hvarunder denna vänskapsyttring upp-
repades åtskilliga gånger, och slutade med tre starka slag, som
han kraftigt gaf mig på bröst och rygg. Han blottade derefter
sitt eget bröst, för att jag skulle kunna visa honom samma kom-
pliment tillbaka, och han tycktes mycket belåten, när jag gjorde
detta. Efter våra begrepp, förtjenar dessa menniskors språk knappast
att kallas artikuleradt. Kapten Cook har jemfört det med det
läte, som uppkommer när man harklar, men helt visst har aldrig
någon europé harklat med så många, hesa, smackande strupljud.
De hafva en i högsta grad utvecklad härmningsförmåga. Så
ofta som vi hostade eller gäspade eller gjorde någon ovanlig rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
