Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 MELLERSTA CHILE. [kap. xii.
så klar, att masterna på fartygen, som lågo för ankar i Valparaiso-
viken tydligt kunde urskiljas som små svarta streck, ehuru de lågo
på ej’ mindre än aderton mils afstånd. Ett skepp, som under fulla
segel gick omkring udden, såg ut som en klar, hvit fläck. Anson
yttrar °i sin resa sin stora förvåning öfver det afstånd från kusten,
hvarpå hans fartyg upptäcktes; men han tog icke i beräkning
landets höjd och luftens stora genomskinlighet.
Solnedgången var härlig, i det dalarne lågo försänkta i mör-
ker, medan Andernas snöhöljda toppar ännu bibeköllo en rosenfärg.
När det blef mörkt, gjorde vi upp eld under en liten bambulund,
stekte vår charqui (eller torkade oxköttskifvor), drucko vårt maté
och voro helt belåtna. Det ligger ett outsägligt behag i att vistas
i fria luften. Qvällen var lugn och stilla; bergbiscachans gälla
läte och nattskärrans svaga skrik hördes då och då. Utom dessa
besöka få fåglar eller ens insekter dessa torra, förbrända berg.
Den 17 augusti. — Om morgonen klättiade vi upp för den
skrofliga grönstensmassa, hvilken kröner toppen. Denna bergart var,
såsom ofta är händelsen, splittrad och brusten i stora, kantiga
stycken. Jag iakttog likväl en märklig omständighet, nämligen
att flera brottytor visade alla grader af ålder; i det somliga sågo
ut som om de hade brustit dagen förut, under det att lafvar ny-
ligen hade fäst sig på andra eller länge växt på dem. Jag var
så fullt och fast öfvertygad om att detta härflöt från de talrika
jordbäfningame, att jag kände mig frestad att skynda bort från
hvarje lös hop. Då man lätt kan misstaga sig om dylika saker,
betviflade jag dess tillförlitlighet, till dess jag besteg Wellingtons
berg på Van Diemens land, hvarest inga jordbäfningar förekomma;
och der såg jag bergets spets hafva liknande sammansättning och
vara på lika sätt söndersplittradt; men alla blocken sågo ut som om
de hade blifvit kastade i sitt nuvarande läge för tusentals år sedan.
Vi tillbragte dagen på bergets topp och jag upplefde aldrig
en angenämare. Det af Anderna och Stilla hafvet begränsade
Chile syntes som på en karta. Det nöje jag erfor af utsigten,
som i sig sjelf var vacker, förhöjdes af de många betraktelser,
hvilka uppstodo vid blotta anblicken af Campana-kedjan med dess
mindre jemslöpande åsar och af den breda Quillota-dalen, som af-
skar dem på tvären. Hvem måste icke förvånas öfver den kraft,
som lyftat dessa berg och ännu mer öfver de oräkneliga tids-
åldrar, hvilka måste hafva erfordrats för att genombryta, bortflytta
och jemna hela massor af dessa? I detta fall är det bra att på-
minna sig Patagoniens vidsträckta klapperstens- och sedimentär-
bäddar, hvilka, om de hopades på Cordilleran, skulle öka dess höjd
med lika många tusen fot. När jag var i Patagonien, undrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
