Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1834.] - SANTIAGO.––-DE VARMA BADEN VID CADQUENES. 233
i aftonsolen. Vid första blicken på detta landskap var det tydligt,
att slätten utmärkte utsträckningen af en forntida insjö. Så snart
som vi nedkommo på den jemna vägen, satte vi våra hästar i
galopp oclr uppnådde staden innan det blef mörkt.
Jag stannade en hel vecka i Santiago och hade mycket roligt.
Om morgnarne red jag till åtskilliga ställen på slätten och om
qvällen spisade jag med några engelska köpmän, hvilkas gästfri-
het på detta ställe är väl bekant.En aldrig svikande källa till
nöje var att stiga upp för den lilla klippkullen (S:ta Lucia) som
reser sig rnidt i staden. Utsigten var också mycket ovanlig, och
såsom jag har sagt, i hög grad egendomlig. Jag hörde, att samma
egenhet är gemensam för alla städer på den stora mexikanska hög-
slätten. Jag har ingenting särskilt att säga om staden, utom att
den icke är så vacker eller så stor som Buenos Aires, men bygd
efter samma mönster. Jag kom hit på en omväg åt norr, och
beslöt derföre att återvända till Valparaiso efter en längre utflykt
söder om den raka vägen.
Den 5 september. — Vid middagstiden anlände vi till en af
de på läderremmar hvilande hängbroarne, hvillten förde öfver Maypu,
en bred, forsande flod några mil söder om Santiago. Dessa broar
äro högst usla. Sjelfva brobanan, som följer efter bärrepens bugt-
ning, består af risknippor, hvilka äro lagda tätt invid hvarandra.
Den var full af hål och svängde nästan fruktansvärdt, och det
för tyngden af blott en person, som ledde sin häst.- Om qvällen
kommo vi till en treflig landtgård, der det fans rätt täcka senontor.
De blefvo mycket förfärade öfver att jag af blott nyfikenhet hade
gått in i en af deras kyrkor. De frågade mig: ”Hvarför blir ni
icke en kristen; vår religion är ofelbar?” Jag försäkrade dem att
jag var ett slags kristen, men de ville icke höra talas derorn,
anförande mina egna ord: ”Gifta sig icke era padres, ja, till och
med era biskopar?” Den orimligheten att en biskop skulle hafva
en hustru, väckte isynnerhet deras förvåning, och de visste knappast
om de skulle skratta åt en sådan vidunderlighet eller förfäras deröfver.
P)en g;e. Vi fortsatte vår färd rakt mot söder och sofvo
i Eancagua. Vägen gick öfver den jemna men smala slätten, som
på ena sidan begränsades af höga kullar och på den andra af
Cordilleran. Påföljande dagen veko vi in i Rio Gachapuals dal,
der de för sina helande egenskaper sedan lång tid tillbaka berömda
varma baden vid Cauquenes äro belägna. På mindre befarna tiak-
ter nedtagas hängbroarne vanligen om vintern, när elfvaine stå
lågt. Så var händelsen i denna dal och vi nödgades derföre fär-
das öfver strömmen till häst. Detta är temligen obehagligt, ty
fastän icke djupt, forssar det skummande vattnet så häftigt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
