Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[kap. XIV.
260 CHILOE OCH CONCEPCION. –– STARK JORDBÅFNING.
väg genom rördungarne och framkom till San Carlos. Han belö-
nades af spanska styrelsen med gåfvan af ett stycke land. Om
sommaren vandra många indianer omkring i skogarne . (men huf-.
vudsakligen i de högre belägna delarne, der skogarne icke äro så
täta), för att söka den halfvilda boskapen, som lefver af rörens och
vissa’träds blad. En af dessa jägare npptäckte för några år sedan
af en slump ett engelskt fartyg, som hade strandat på den yttre
kusten. Manskapet-1 började lida brist på lifsmedel och det är icke
osannolikt, att de utan denne mans hjelp aldrig skulle hafva kun-
nat leta sig fram ur dessa knappast genomträngliga skogar. Det
oaktadt dog en sjöman på vägen af öfveransträngning. Indianerna
styra under dessa vandringar kosan efter solen, så att om det blir
ihållande mulet väder, kunna de ickp färdas.
Dagen var vacker och den mängd af träd, hvilka voro i full
blomma, uppfylde luften med vällukter; men icke ens detta kunde
skingra intrycket af skogens dystra fuktighet. Dessutom gifva de
många döda trädstammar, hvilka stå der som spöken, åt dessa ur-
skogar en prägel af högtidlighet, som saknas i de länder, hvilka
länge varit under odling. Strax efter solnedgången uppslogo vi
vårt nattläger. Vår qvinliga följeslagerska, som såg rätt bra ut,
tillhörde en af de anseddaste familjerna i Castro. Hon red likväl
grensle och utan skor och strumpor. Jag förvånades öfver den
fullkomliga brist på stolthet, som hon och hennes broder visade;
ty ehuru de hade mat med sig, sutto de vid alla måltider och sågo
på huru mr. King och jag åto, till dess vi rent af för skams
skuld tvungos att bespisa hela sällskapet. Natten var klar, och
under det vi lågo i våra bäddar, njöto vi åsynen (och det är en
stor njutning) af den mängd stjernor, som upplyste skogens mörker.
Den 23 januari. — Vi uppstego tidigt på morgonen och fram-
kommo till den lilla täcka staden Castro klockan 2 på morgonen.
Den gamle guvernören hade aflidit sedan vårt senaste besök och
en chilenare hade tagit styrelsen om hand i hans ställe. Vi hade
ett rekommendationsbref till Don Pedro, hvilken vi funno ytterst
gästfri och vänlig samt mera oegennyttig, än som är vanligt på
denna sidan Sydamerika. Dagen derpå skaffade oss Don Pedro
friska hästar och erbjöd sig att sjelf följa med oss. Vi färdades
söderut, vanligtvis följande med kusten och resande genom åtskilliga
byar, alla med sitt stora ladlika träkapell. I Vilipilli bad Don Pedro
kommendanten, att lemna oss en vägvisare till Cucao, hvarvid den
gamle herren erbjöd sig att sjelf komma; men en lång stund kunde
ingenting öfvertyga honom om att två engelsmäti verkligen önska-
de resa till ett sådant afsides liggande ställe som Cucao. Vi åt-
följdes sålunda af de tvenne förnämsta aristokraterna i lahdet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
