- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
271

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1835.] STÖR YÅG. 271
seende, skulle våldets och rofvet.s hand rasa utan hejd. I alla
stora städer skulle hungersnöd uppstå, med pest och död i sitt följe.
Strax efter jordstöten såg man en stor våg på omkring en
lialf mils afstånd nalkas midt i viken med jemn kam, men långs
med stranden ryckte den med sig i sin hejdlösa framfart träd och
hyddor. Innerst i viken bröt den sig i en förfärlig lime af hvita
bränningar, hvilka störtade upp till en lodrät höjd af 24 fot öfver
den högsta springflod. Deras styrka måste hafva varit ofantlig;
ty i fästningen hade en kanon med sin lavett, som uppskattades
till åttio centner i vigt, blifvit flyttad femton fot längre inåt. En
skonare lemnades midt i ruinerna 300 alnar från stranden. Den
första vågen följdes af två andra, hvilka vid sin tillbakagång förde
med sig en ofantlig massa flytande föremål. I en del af viken
kastades ett fartyg högt upp på torra landet, bortfördes igen och
drefs å nyo på strand, för att ännu en gång föras bort. På ett
annat ställe vredos två stora fartyg, som lågo till ankar invid
hvarandra, omkring, så att deras kablar snoddes tre hvarf omkring
hvarandra; och ehuru de lågo ankrade på 36 fots vatten, stodo de
under några minuter på grund. Den stora vågen måste hafva rört
sig långsamt, ty invåbarne i Talcahuano hade tid att springa upp
på kullarne bakom staden och några sjömän rodde ut till sjös i
förlitan på att deras båt tryggt skulle flyta öfver vågen, om de
blott nådde densamma innan den bröt sig. En gumma sprang i
en båt med en liten, fyra till fem års gammal gosse, men då det
icke fans någon, som kunde ro ut den, kastades båten mot ett an-
kare och slogs itu. Gumman drunknade, men barnet upptogs nå-
gra timmar efteråt fasthängande vid vraket. Pussar med salt-
vatten stodo ännu bland ruinerna och barnen, som gjorde sig båtar
af gamla bord och stolar, tycktes lika lyckliga, som deras föräl-
drar voro olyckliga. Det var likväl högst intressant att se, huru
alla visade sig mycket mera verksamma och vid bättre mod än
man kunde hafva väntat. Det anmärktes med mycken sanning,
att derigenom att förstörelsen var allmän, kände ingen sig värre
deran än de andra eller kunde misstänka sina vänner för kallsin-
nighet — denna grufligaste följd af mistad förmögenhet.. Mr. Eouse
och en mängd personer, som han välvilligt tog under sitt beskydd,
vistades första veckan i en trädgård under några äppelträd. I
böljan voro de muntra, som om det varit en utflykt i det gröna;
men snart efteråt förorsakade ett ihållande regn mycken vantrefnad,
emedan de voro helt och hållet utan tak öfver hufvudet.
I kapten Eitz Roys berättelse om jordbäfningen omtalas, att
man i viken såg två explosioner, den ena lik en rökpelare, den
andra likt flåsningen af en stor hval. Vattnet tycktes äfven svart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free