Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] MENDOZA. 293
En, som jag fångade i Iquique, ty de finnas i Chile och Peru, var
mycket tom. När den djerfva insekten lades på ett bord och ett
finger sträcktes emot honom, framsköt han, fastän omgifven af men-
niskor, genast sitt sugrör, gjorde sitt anfall och sög blod, i fall han
fick hållas. Ingen smärta förorsakades af såret. Det var eget att
se hans kropp under sugandet, då den ifrån att hafva varit så platt
som ett munlack, inom mindre än tio minuter blef rund som ett
klot. Detta enda kalas, för hvilket min benchuca hade en af offi-
cerarne att tacka, höll honom vid hull under hela fyra månader;
men efter de första fjorton dagarne var han åter färdig att suga
på nytt.
Den 27 mars. — Vi redo vidare till Mendoza. Landet var
härligt odladt och liknade Chile. Denna trakt är berömd för sina
frukter och helt visst kunde man ej se något mera blomstrande än
vingårdarne och trädgårdarne med sina fikon, persikor och oliver.
Vi köpte för fyra öre stycket vattenmeloner, nära två gånger så
stora som en fullvuxen menniskas hufvud och för ungefär 25 öre
en half skottkärra med persikor. Den odlade och inhägnade delen
af detta landskap är mycket liten och utgör föga mera än den
landsträcka, som vi foro igenom emellan Luxan och hufvudstaden.
Landet får sin bördighet helt och hållet genom med konst åstad-
kommen bevattning; och det är i sanning underbart att se huru ut-
omordentligt bördig en ofruktbar ”traversia” på detta sätt blir.
Vi stannade påföljande dagen i Mendoza. Stadens välmåga
har aftagit mycket på senare åren. Invånarne säga, ”den är bra
att lefva i, men mycket dålig att blifva rik uti”. De lägre sam-
hällsklasserna hafva samma lättjefulla och sorglösa seder som Pam-
pas gauchos, och deras kläder,1 sadeltyg och lefnadsvanor äro nästan
desamma. För mig hade staden ett dödt, ödsligt utseende, flvar-
ken den mycket omtalade alamedan, eller landskapet omkring, kan
på något vis jemföras med Santiago; men för dem, som komma
från Buenos Aires och just nyss hafva rest öfver de enformiga
Pampas, måste trädgårdarne synas förtjusande. Sir F. Head säger,
när han talar om invånarne: ”De äta sina middagar, och emedan
det är så varmt, lägga de sig att sofva — och skulle de kunna
göra något bättre”? Jag instämmer fullkomligt med sir F. Head.
Mendozinarnes lyckliga lott är att äta, sofva och vara lata.
Den 29 mars. — Vi återvände till Chile genom det norr om
Mendoza belägna Uspallata-passet. Vi hade att färdas öfver en
lång och ofruktbar ”traversia” af omkring åtta mil. Marken är
delvis alldeles bar, men på andra ställen betäckt med tallösa dvärg-
kaktéer, hvilka äro beväpnade med fruktansvärda taggar och af
invånarne kallas ”små lejon”. Det fans äfven några få, låga buskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
