Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 NORRA CHILE OCH PERD. [kap. xvi.
Jag träffade gamla indian-ruiner på flera ställen i Cordilleran;
men de bäst bibehållna, som jag såg, voro Ruinas de Tambillos i
Uspallata-passet. Små fyrkantiga rum voro der hopträngda i skilda
klungor, och några dörröppningar voro ännu qvarstående, hvilka voro
bildade af en på blott tre fots höjd anbragt balk af sten. Ulloa har
anmärkt dörröppningarnes låghet i de gamla peruanska boningshusen.
När dessa hus voro i fullständigt skiok, måste de kunnat rymma en
betydlig mängd folk. Sägnen förmäler, att de begagnades såsom
rastställen för Inkas, när de reste öfver bergen. Spår af indian-
boningar hafva upptäckts i många andra trakter, der det ieke tyc-
kes sannolikt, att de begagnades endast som hvilopunkter, men der
landet likväl är fullkomligt otjenligt till all slags odling, såsom vid
Tambillos eller vid Inkas-bryggan eller Portillo-passet, på hvilka
alla ställen jag såg ruiner. I dalgången Jajuel vid Aconcagua,
der intet pass finnes, hörde jag talas om ruiner, hvilka lågo på en
stor höjd, der det är ytterst kallt och ofruktbart. Jag trodde i
böljan att dessa bygnader hade varit tillflyktsorter, uppförda af in-
dianerna vid spanjorernas första ankomst, men jag har sedan blif-
vit benägen att tänka på möjligheten af någon liten förändring
i luftvärmen.
I denna nordliga del af Chile, inom Cordilleran, sägas gamla
indianhus vara synnerligen talrika; och då man gräfver bland rui-
nerna, råkar man icke sällan på bitar af ylletyg, verktyg af dyr-
bara metaller och majsax. Sålunda fick jag en pilspets af agat
och af alldeles samma form som de, hvilka nu begagnas på Elds-
landet. Jag vet, att de peruanska indianerna nu ofta bebo ytterst
högländta och öde ställen, men i Copiapö försäkrade mig personer,
som hade tillbragt sitt lif med att färdas genom Anderna, att det
fans ganska många bygnader på så betydliga höjder, att de nästan
gränsade till den eviga snön och på ställen, der inga pass funnos
och der landet icke framalstrar någonting alls och, hvad som är
ännu besynnerligare, der det icke fans något vatten. Till följe af
husens utseende, är folket emellertid allmänt af den åsigten, ehuru
det förefaller dem oförklarligt, att indianerna måste hafva begag-
nat dem till bostäder. I denna dal, vid Punta Gtorda, bestodo
qvarlefvorna af sju eller åtta små, fyrkantiga rum, hvilka till for-
men liknade dem vid Tambillos, men hufvudsakligen voro upp-
förda af ler, hvilka de nuvarande inbyggarne, livarken här eller
enligt Ulloa, i Peru, kunna göra lika varaktiga. De voro belägna
på den mest i ögonen fallande och försvarslösa plats på bottnen af en
flat bred dal. Det fans icke något vatten närmare än halfannan
eller två mil och det endast i ringa mängd och dåligt; marken
var alldeles ofruktbar; jag såg till och med förgäfves efter én laf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
