Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 NORRA CHILE OCH PERU. [kap. XVI.
en så vigtig post. Han hade sina goda skäl att tänka så, emedan
han hade fått presidentskapet genom att göra uppror, då han hade
detta samma fäste under sitt befäl. Sedan vi lemnade Sydameiika,
fick han böta för sin ärelystnad på det vanliga viset, derigenom
att han öfvervans, togs till fånga och sköts ihjäl.
Lima står på en slätt i en dal, som bildats under hafvets
långsamma tillbakaskridande. Den ligger en dryg mil från Callao
och ungefär 500 fot högre; men emedan marken är långslutt, tyc-
kes vägen vara fullkomligt jernn, så att när man är i Lima, man
har svårt att tro det man stigit upp ens hundra fot. Humboldt
har äfven anmärkt detta synnerligen förvillande fall. Branta, nakna
kullar höja sig som öar från slätten, hvilken medelst raka jordvallar
är delad i stora gröna åkerfält. På dessa växer knappast ett träd,
utan några få pilar, samt här och der en dunge af bananer och
pomeranser. Staden Lima är nu i stort förfall, gatorna äro nästan
utan stenläggning och högar af orenlighet lågo uppstaplade i alla
riktningar, der de svarta kalkongamarne, tama som höns, uppleta
ruttna köttbitar. Husen hafva vanligtvis en öfvervåning, som till
följe af jordbäfningarne är bygd af reveteradt korsvirke. Men
några af de gamla husen, som nu begagnas af flera familjer, äro
ofantligt stora och skulle genom sträckan af rum kunna mäta sig
med de förnämsta hvar som helst. Lima, konungastaden, måste for-
dom hafva varit en ståtlig stad. Den utomordentliga mängden af
kyrkor gifver den till och med nu för tiden en egendomlig och
anslående anblick, isynnerhet när man ser den på ett kort afstånd.
En dag for jag ut med några köpmän för att jaga i stadens
närmaste granskap. Vårt byte var obetydligt; men jag fick till-
fälle att se ruinerna af en af de gamla indianbyarne, med dess
jordhög, lik en naturlig kulle, i midten. Qvarlefvorna af hus, in-
hägnader, vattnings-kanaler och grafkullar, spridda öfver denna
slätt, kunna icke annat än gifva en hög föreställning om den forna
befolkningens tillstånd och antal. När man tänker på deras ler-
kärl, ylletyger, smakfullt formade husgeråd, uthuggna af de hår-
daste stenarter, kopparredskap, prydnader af dyrbara stenar, deras
palatser och vattenledningsarbeten, kan man icke undgå att hysa
aktning för de ansenliga framsteg, de gjort i civilisationens slöjder.
G-rafhögarne, kallade ”huacas”, äro i sanning förvånande, ehuru de
på somliga ställen tyckas vara naturliga kullar, som blifvit omslutna
och omgestaltade.
Här finnes äfven ett helt annat slags ruiner af intresse, näm-
ligen det gamla Callaos, som förstördes vid den stora jordbäfnin-
gen år 1746 och af dess efterföljande våg. Förstörelsen måste hafva
varit fullständigare än till och med i Talcahuano. Massor af klappei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
