Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 TAHITI OCH NYA ZEELAND. [KAl*. xvm
tahitier liknade en planta, som blekts genom trädgårdsmästarens
konst, i jemförelse med en vacker, mörkgrön växt, som frodas på
de öppna fälten. De flesta karlarna äro tatuerade och prydnaderna
följa kroppens linier med ett sådant beliag, att. de göra en högst
prydli" verkan. Ett allmänt mönster, ehuru varierande i detaljerna,
är snarlikt kronan på ett palmträd. Det utgår från ryggens midtel-
linie och böjer sig smakfullt åt ömse sidor. Liknelsen kan möj-
ligen vara inbillad, men jag tyckte att en sålunda smyckad men-
niskokropp liknade stammen af ett ädelt träd, som omfamnades af
en fin slingerväxt. „ .
Många äldre personer hade sina fötter betäckta med sma si-
rater, hvilka voro så anbragta, att de liknade en stöflett. Detta
mod’har likväl numera till en del försvunnit och efterföljts af andra.
Ehuru modet här är långt ifrån att vara oföränderligt, måste alla
likväl hålla fast vid det, som var rådande i deras ungdom. En
gammal man har på detta vis sin ålder inristad på sin kropp och
kan icke antaga utseendet af en ung sprätt. Qvmnorna aro tatu-
erade på samma sätt som männen och vanligtvis mest på fingrarne.
Ett fult mod är nu nästan allmänt, nämligen att bortraka håret
från öfre delen af hufvudet i en krets, så att man lemnar endast
en yttre ring. Missionärerna hafva försökt öfvertala folket att för-
ändra denna vana, men den har blifvit ett mod och detta är ett
tillräckligt svar på Tahiti, lika väl som i Paris. . Qvinnornas ut-
seende motsvarade icke min förväntan: de äro i alla afseenden
mycket underlägsna männen. Vanan att bära en hvit eller rod
blomma i bakdelen af hufvudet eller genom ett litet hål i hvar-
dera örat, är mycket vacker. En skärm af flätade kokosblad bäres
äfven som en solfjäder. Qvinnorna tyckas vara i större behof af
en passande drägt än männen.
Nästan alla infödingar förstå litet engelska — det vill saga
de känna benämningame på de vanliga föremålen och med tdlhjelp
häraf jernte tecken, kunde ett slags haltande samtal föras. Då vi pa
qvällen återvände till båten, stannade vi för. att bevittna ett gau-
ska täckt uppträde. En mängd barn lekte på stranden och liade
upptändt eldar, hvilka upplyste den lugna lagunen och de. om-
gifvande träden, medan andra sutto i kretsar och sjöngo sångei
på landets språk. Vi satte oss på sanden och slöto oss till dem.
Sångerna voro improviserade och jag tror, att de hade afseende.pa
vår ankomst. En liten flicka sjöng en strof, hvilken de öfriga
togo upp i kör. Hela uppträdet lemnade oss det otvetydigaste be-
vis på, att vi sutto på stränderna af en ö i det vidtfrejdade Sydhafvet.
Den 17 november. — Denna dag räknas i loggboken som tis-
dagen den 17, i stället för måndagen den 16:e, till följe af vart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
