Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA DALAR. 387
1836.]
ver en låg landsträcka på motsatta sidan, nådde vi foten af de
Blå bergen. Uppstigandet var icke brant, ty vägen hade med
mycken omsorg blifvit uthuggen på sidan af en sandstensklippa.
På spetsen utbreder sig en nästan jemn slätt, hvilken omärkligt
höjer sig mot vester och slutligen uppnår en höjd af mer än
3,000 fot. Af ett så storartadt namn som Blå bergen, oeh af
deras absoluta höjd, hade jag väntat mig att få se en djerf bergs-
kedja sträcka sig tvärs igenom landet; men i stället visar en lång-
slutt slätt blott en obetydlig framsida mot låglandet vid kusten.
Från denna första sluttning var utsigten öfver det vidsträckta
skogslandet österut öfverraskande, och de omgifvande träden växte
resliga och höga; men när man en gång väl kommit upp på sand-
stensplatån, blir landskapet ytterst enformigt, i det vägens båda
sidor begränsas af små träd af de öfverallt förekommande Euca-
lypterna, och det, med undantag af två eller tre små värdshus,
icke finnes ■ några hus eller något odladt land. Vägen är dess-
utom ödslig, och det enda föremål man merendels möter, är en
med oxar förspänd vagn, som är fullstaplad med ullbalar.
Vid middagstiden betade vi våra hästar vid ett litet värdshus
kalladt Weatherboard. Landet ligger här 2800 fot öfver hafvet.
En fjerdingsväg härifrån är en utsigt, som mycket väl förtjenar
att ses. Om man går nedåt en liten dal och följer dess smala
vattenrännil, öppnar sig plötsligen mellan träden, som begiänsa
stigen, en ofantlig vik, på ett djup af kanske 1500 fot. Sedan
man gått framåt ännu några steg, står man vid kanten af ett
stort brådjup och ser inunder sig en stor bugt, ty jag vet icke
hvilket annat namn jag skall gifva den, tätt bevuxen med skog.
Ståndpunkten är belägen liksom vid innersta ändan af en vik med
klippväggar, hvilka utsträcka sig åt båda sidor med udde bakom
udde, liksom på en brant hafskust. Dessa klintar bestå af våg-
’ räta lager af hvitaktig sandsten, och ärö till den grad lodräta, att
en person,- som står på kanten och nedkastar en sten; kan se den
träffa träden i afgrunden nedanför. Så oafbrutet fortlöper denna
klippvägg, att man, enligt hvad det säges, måste gå omknng
inemot tre mil, för att nå foten af det vattenfall, som bildas af
denna lilla bäck. Omkring en mil midt öfver utsträcker sig en
annan klipprand, hvilken sålunda tyckes helt och hållet innesluta
dalen, hvarigenom benämningen vik icke utan skäl. kan använ as
på denna stora amfiteatraliska fördjupning. Om vi tänka oss en
i bugter gående hamn, med sitt af branta klintar, omgifna, djupa
vatten, förvandlad till torrt land och med en skog uppväxande pa
dess sandiga botten, så skulle vi få en temligen god föreställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
