Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 AUSTRALIEN. [kap. xix.
gade detta fruktansvärda namn. Viken borde egentligen kallas en
flodmynning, ty den emottager vid sin inre ända floden Derwents
vatten. Nära mynningen finnas några vidsträckta basaltplatåer;
men högre upp blir landet bergigt och betäckes med en gles skog.
De nedre delarne af de höjder, som omgifva viken, äro röjda från
skog och de ljusgula sädesfälten samt de mörkgröna potatesåkrarne
sågo mycket frodiga ut. Sent om qvällen ankrade vi i den be-
qväma, lilla hamnen, på hvars stränder Tasmanias hufvudstad står.
Staden sjelf förefaller vid första anblicken underlägsen Sidney, och
liknar mer en landsortstad. Den ligger vid foten af det 3,200
fot höga Wellingtons-berget, som icke har någon synnerlig skön-
het ; men härifrån får staden en god vattentillgång. Rundt om-
kring hamnen ligga några vackra magasiner och på ena sidan ett
litet fäste. Då man kommer från de spanska kolonierna, der man
användt sådan praktfull omsorg på befästningarne, tycktes för-
svarsmedlen i dessa kolonier mycket obetydliga. Då man jemför
denna stad med Sidney, förvånades jag mest öfver fåtaligheten af
stora hus, vare sig färdigbygda eller under bygnad. Hobart
Town hade vid 1835 års folkräkning 13,826 invånare och hela
Van Diemens land 36,505.
Alla infödingarne hafva blifvit flyttade till en ö i Bass sund,
så att Van Diemens land åtnjuter den stora fördelen att vara qvitt
all infödd befolkning. Denna mycket grymma åtgärd tyckes hafva
varit alldeles oundviklig, såsom det enda medlet att göra slut på en
fruktansvärd rad af röfverier, mordbrand och mord, hvilka begingos
af de svarta, och hvilka förr eller senare skulle hafva slutat
med deras fullkomliga undergång. Jag fruktar dock, att det
icke kan betvillas, att detta onda och dess följder uppkommit ge-
nom några af våra landsmäns vanhedrande uppförande. Trettio
ar äro en kort period för att förvisa de sista infödingarne från
sin födelseö — och denna ö så stor som Irland. Brefvexlingen
angående detta ämne, som egde rum emellan regeringen hemma
och den i Van Diemens land, är af stort intresse. Ehuru en mängd
infödingar grepos och skötos i de skärmytslingar, som med afbrott
pågingo under några år, så tycktes ingenting hafva fullt öfverty-
gat dem om vår öfverväldigande makt, förr än hela ön år 1830
stäldes under krigslagen och hela befolkningen genom en kungö-
relse anbefaldes att vara behjelplig vid ett stort försök att be-
mäktiga sig hela rasen. Den plan, som man antog, liknade, nä-
stan den, som följes vid de stora jagtpartierna i Indien. En kedja
bildades, som räckte öfver hela ön, i afsigt att drifva vildarne i
ett slags cul-de-sac på Tasmans halfö. Försöket misstyckades, eme-
dan infödingarne en natt smögo sig genom linierna, sedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
