Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följe af den föreställningen, att ett högljudt uttalande af det ljufva löftet är en ofelbar
förskrif-ning på det blifvande husbondekastet i huset. Återfärden från kyrkan går i samma ordning
och med samma ståt som ditfärden. Vid framkomsten stå borden redan dukade i den rymliga,
med dukar, hyenden och blommor m. m. utsirade stugan, och öfver brudparets plats prålar en
brokig baldakin. Gästernas placerande vid bordet tager mycken tid, och vi kunna derunder
hinna kasta en blick på brudparets drägt.
Att denna är olika i olika trakter af landet är visst sannt. men flera delar af densamma
äro dock gemensamma. Endast der de traditionella folkdrägterna ännu hållas i allmän
vördnad, får man se brudparet bära dessa, ehuru med vissa, för dylika tillfällen enkom gjorda,
förändringar. Öfverallt annorstädes är brudgummen klädd i blå långrock, halsduk af lysande
färg, stora rosiga eller kyllerhandskar samt en blomsterqvast på bröstet eller i handen. Till
tecken af sitt blifvande husbondevälde har han ibland käpp eller piska i handen, till och med
vid sjelfva vigselpallen. Ordspråket, »att vara utspökad som en bondbrud», är tillräckligt att
ingifva en föreställning om en sådans klädsel. Något smaklösare och mera öfverlastadt prål,
än denna utstyrsel, låter icke tänka sig. Bruden är i ordets fulla bemärkelse betäckt af
prydnader, livilka för tillfället anskaffas genom lån från alla håll. Dessa prydnader fästas kring
hals, armar, händer, i håret och framför allt på den så kallade bröstlappen, som vanligtvis
består af en silkesduk, och från hvars midt ett antikt brudsmycke, af förgyldt silfver med
vidhängande skållika löf, prålar. På hufvudet höjer sig, ur en buske af konstgjorda blommor,
brudkronan af forgyldt silfver, eller i brist deraf en anspråkslösare af lingonris. Begagnandet
af den förra, hvilket endast tillätes brudar af oförvitligt rykte, emedan denna krona skall
erinra om himlens drottning, den obefläckade jungfrun, gifver anledning till benämning
kronbröllop. I det så kallade gamla Sverige ega de flesta kyrkorna dylika brudkronor med deras
tillbehör af smycken och kedjor; många af dem hafva lika stort konst- och metalliskt värde,
och förskrifva sig från den katholska tiden. Begagnandet af denna silfverkrona är dock
uteslutande förbehållet förmögnare brudpar, emedan det nödvändigt måste åtföljas af en ganska
kostsam ståt. Ett kronbröllop, sådant vi här skildrat detsamma, afgår icke gerna under 1000
R:dr R:mt, och der flera syskon till bruden finnas, afräknas dessa omkostnader en gång på den
sednares arfslott i boet. Vi sluta granskningen af bruddrägten med anvisningen på det lifbälte
af rödt siden, med eller utan silfverprydnader, som smyger sig om brudens midja, samt med
omnämnandet af den silfverpenning som hon bär uti den ena skon, på det hennes bo skall
förkofra sig, och hvilken penning sedan tillfaller den smådräng, som vid sängledningen afdrager
hennes fotbeklädnad.
Vi hafva nu gästerna ordnade kring borden. I högsätet yfves det unga paret under sin
thronhimmel, omgifvet af brudtärnorna, närmaste äldre anhörige och ortens honoratiores. Midt
emot sitta hofriddarne, och vid ena ändan står köksmästaren (marskalken eller talmannen), i
bevekande ord uppmanande de församlade gästerna att icke skona gudsgåfvorna. Ännu synes
intet annat på bordet än bröd, smör, ost och granna bakverk, emellan hvilka fyllda
bränvinsflaskor och skummande ölbägare förrädiskt framblicka. Man får hålla till godo med hvad
huset förmår. Men, om man kastar ögonen ned till stugans nedra vägg och observerar de
der stående spelmännens mot köksdörren sneglande blickar, har man skäl att hoppas en rikare
välplägnad. Dörren uppslås, och de väldiga skinkorne och andra kötträtter marschera på
utsirade fat under en munter egendomlig musik fram på bordet. Hvaije rätt helsas med sin
särskilda marsch, och af hvarje måste bruden först smaka, på det hon måtte blifva en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
