- Project Runeberg -  Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter /
14

(1863) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till frihet yttrar sig i en lugn vaksamhet öfver egna rättigheter, utan småaktig afundsjuka öfver
andras företräden. Då, med få undantag, hvarje jordbrukare äger sjelf det hemman han odlar
gifver detta honom, huru litet det än må vara och knapp den bergning han deraf drar, en
känsla af sjelfständighet och oberoende, som återspeglar sig i hans lynne, seder och
handlingar. Obekant med umgängsspråkets stela, ofta löjliga fordringar, helsar han ännu alla med
det förtroliga Du; likväl behåller knapt någon allmoge mera aktning för sina styresmän, prester
och domare. Icke sällan röjer denna sig i en sjelfmant frivillig uppmärksamhet. När
lands-höfdingen vid någon embetsresa eller häradshöfdingen för att hålla ting komma till en socken,
sedan det blifvit mörkt, möta dem ofta skaror af dalkarlar hvilka på längre eller kortare afstånd
från kyrkan eller byn skynda att med bloss upplysa deras väg. Van att kämpa med faror och
nöd, äger dalkarlen en stor rådighet vid ovanliga händelser, och beräknar lungt kraften af sin
verksamhet.

På få orter träffar man en sådan slöjdfärdighet som i Dalarna. Denna sätter allmogen
icke allenast i stånd att åt sig sjelf förfärdiga alla till ett landtbruk eller hushåll nödiga saker
och verktyg, utan äfven att genom föryttrande af sådana till andra provinser, bereda sig lönande
binäringar. Dalplogen är för sin godhet allmänt berömd och eftersökt. I Mora förfärdiga
bönderna väggur, och i Elfdalen såväl huggas som slipas de vid porfyrverket tillverkade vackra
vaserna af bönder, som mellanåt sköta sin jord. Laggkärl, korgar, skåp, båtar, spinnrockar,
göras med stor skicklighet i flere socknar, och smärre smiden, såsom liar, halster, pannor m. m.,
tillverkas isynnerhet i trakten kring Hedemora. Oaktadt den stora öfverbefolkning. hvaraf
isynnerhet de egentliga dalsocknarna lida, skulle denna skicklighet i mekaniska yrken och det
trägna arbete, som på jorden användes, likväl kunna sprida bergning och välmåga, om ej
förfärliga missväxter så ofta förstörde för dalkarlen alla på jordens afkastning fastade
förhoppningar. Då måste han i hungersnöden tillgripa trädens bark, att deraf bereda sig en usel
näring och i sådana hårda år äro äfven utvandringarna att söka arbete talrikare. Dessa ske
vanligtvis tidigt på våren, då såningen hemma öfverlemnas åt den alderstegne fadren, åt hustrun
eller någon granne; mot hösten sker återvandringen medförande en liten behållning, tillräcklig
för vinterfödan. Mest användes den utvandrande dalkarlen till sådana arbeten, som fordra
styrka och uthållighet, och hvilka han helst verkställer på beting. Hans uppehåll kostar honom
härunder föga, emedan det barkbröd, som i hemmet ofta tjenar honom till spis, afvändt honom
från det yppiga lefnadssätt, för hvilket Sveriges öfriga allmoge eljest, då tillgångarna medgifva,
har stor böjelse. Trots det sparsamma lefhadssättet, råder i Dalarne en allmän fattigdom;
men detta oaktadt träffas ingenstädes en större gästfrihet än der. Ännu i förra seklet gick
denna i Särna socken så långt, att, då bonden drog upp till fäbodarna i Q ellen med sin boskap,
uthängde han på dörren en tafla med underrättelse för den hungrige vandraren hvar nyckeln
till hans visthus låg gömd.

Klädedrägten, som vexlar i de flesta socknar, är äfven inom hvarje sådan till vissa delar
olika vid olika tillfällen och högtider. Hvardagsdrägten är allmänt känd och temligen lika.
Hos dalkarlen, den hvita oklädda skinnpelsen, knäbyxorna af skinn, sammanhållna med de
toffsprydda banden vid de hvita eller blå strumporna, näfverskorna, den bredbordiga hatten och de
blå vantarna, äfvensom kullans pelströja med sin hängande ullbräm, den svarta veckade
kjorteln, det bjert färgade förklädet och mössan med de breda hängande skyggena, hafva vi nästan
hvarje vinterdag tillfälle att taga i ögnasigte. Då sommarvärmen eller ett strängare arbete
föranleder den kära pelsens aftagande, se vi hos mannen ett blått lifstycke framskymta undan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcsseder/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free