Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröskat här», hvilka ord sannolikt blifvit ditsatta i Gustafs tid, men äro nu nära nog utplånade.
Den invid ladan befintliga minnesvården är uppförd af Gustaf m och bar följande inskrift:
Här tröskade Gustaf Ericsson: förföljd af rikets fiender, af Försynen utsedd till fäderneslandets
räddning. Hans ättling i sjette led, Gustaf IH, lät resa minnesmärket.
Lyckligen hade Gustaf undgått den falske Arendt Perssons list, i Svärdsjö njutit herr Jons
och Sven Elfssons gästfrihet. Men ej längre kunde denna fristad bjuda honom skydd, då
fiendens efterspaningar blefvo allt mera närgångna. Sven Elfsson gjorde den bekanta färden med
sin anförtrodda gäst i halmlasset och förde honom till Marnäs by, likaledes i Svärdsjö socken.
Bönderna, som ej vågade hysa honom i byn, förde honom långt ut i vilda skogen, der han
under ett kullfallet träd på en kulle som ännu kallas Kungshögen, höll sig gömd några dagar.
Från detta ställe begaf han sig till Rättvik, hvarest han för första gången talade till allmogen.
Då detta syntes hafva ringa verkan, begaf han sig till presten i Mora. Men icke heller denne
vågade hysa Gustaf utan sände honom afsides, till Tomte Mattes i Utmelands by.
Vid pass £ mil från kyrkan är denna by belägen. Knappt inkommen i Tomte
Mattes stuga, voro hans förföljare honom på spåren, men bondhustrun, som var sysselsatt med
att brygga julölet, förde Gustaf ned i en liten källare, och vältrade hastigt ett vörtkar öfver
källarluckan, då spejarne oaktadt allt sökande ej kunde finna Gustaf.
Denna källare, som ännu är i behåll är hvälfd af tegel och mycket liten, vid pass 11 fot
lång, 8 bred och 5 hög. Tomte Mattes afkomlingar hafva sökt hålla detta minne vid makt
tills det 1808 inköptes af staten, då öfver källaren uppfördes en enkel paviljon som underhållits
intill våra dagar, men som nu helt nyligen måst vika för ett värdigare minnesmärke,
tillväga-bragdt genom sammanskott hvartill hvarje fosterlandsvän efter råd och lägenhet lemnat bidrag.
Det invigdes den 29 September 1860, trehundrade årsdagen af Gustafs död.
Vid Julhelgen lemnade Gustaf sitt gömställe, begaf sig till Mora och då folket juldagen
var talrikt församladt, talade han till dem om landets nöd och uppmanade att »man ur huse»
tåga till dess hjelp. Den plats hvarifrån Gustaf höll detta tal, är mycket omtvistad. Några
påstå att det skett vid den s. k. Klockgropen, synbarligen ej af andra skäl än att Gustaf Hl
1788 der talade till Morafolket; andra och deribland folkets tradition vilja veta att det skett
på Badstufvubacken vid elfven, norr om kyrkan. Det sednare stället synes likväl i alla
afseen-den hafva skälen för sig.
Sedan vi nu omtalat Dalarnas förnämsta historiska minnesmärken, vilja vi äfven med
några ord omnämna dess största märkvärdighet, Fahlu grufva. Då emellertid utrymmet icke
tillåter någon utförligare beskrifning på denna uråldriga grufva med sina fordom så rika, nu
snart uttömda kopparådror, inskränka vi oss endast till några få anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
