Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundsvall är provinsens enda stad, med säker hamn och betydlig trävaru- och jernexport.
Ångermanland är ett bredt kustland, som i norr gränsar till Åsele Lappmark och
Vester-botten, i söder till Medelpad och i vester till Jemtland. I landets södra del utfaller den
praktfulla Ångerman-elfven, som vid sitt utlopp är £ mil bred. Detta är det bergigaste, men
tillika det vackraste af Norrlands landskaper, med en ständig omvexling af berg, löf- och
barrskogar, sjöar, elfvar och täcka dalar. Här odlas mera lin än i någon annan del af
Sverige.
Hernösand, stapelstad, på Hernön och nära Ångerman-elfvens utlopp, har en förträfflig
hamn samt b&de ut- och inrikes sjöfart.
VesterbotUn utgör ett långt och smalt kustland, gränsande i söder till Ångermanland, i norr
till Torneå Lappmark, i vester till Svenska Lappmarken och i öster till Bottniska Viken.
Ehuru Vesterbotten är det nordligaste landskapet i Sverige, är luftstrecket icke strängare,
utan snarare blidare än i inre delen af det sydligare Norrland, en följd af landets föga
upphöjda läge. Här utfalla de stora fjellströmmarne: Ume-, Pite-, Lule-, Råne-, Kalix- samt
Torne-elfvar. Landet har säd och lin till eget behof ; för öfrigt de vanliga
Norrlands-produkterna
Umeå, stapelstad vid Ume-elf, idkar likasom de öfriga städerna: Skellefte, Piteå, Luleå
och Haparanda, mesta handeln på Stockholm och Finland.
Norrlands historiska minnen äro få, och dessa, Gripenbergs kapitulation och fäktningen
vid Sätvar. der Svenska arméen blef slagen 1809, sorgliga i åminnelse. Vid Norrala
Kungsgård i Helsingland finnes en pyramidformig minnesvård af sten, upprest på en kulle, ifrån
hvilken Gustaf Wasa år 1521 uppmanade Helsingarne till resning mot Danskarne.
Norrländningarne äro ett skönt, kraftigt och härdadt folk. Trots den sträfva natur, som
ofta beröfvar dem lönen för deras möda såsom jordbrukare, råder ibland dem en jemnare
välmåga än i allmänhet bland inbyggarne i rikets öfriga delar. Denna välmåga röjer sig i de
stora, välbyggda boningshusen och den utmärkta snygghet, trefnad och idoghet der råder,
äf-vensom genom hjertlig gästfrihet. Norrländningen är född jägare. Qvinnorna åter bereda det
ypperliga lin här odlas och tillverka de bekanta norrlands-lärften.
De Norrländska drägterna äro i de flesta landskapen, med undantag af Helsingland och
Jemtland, för det mesta aflagde. Tierps-drägten synes, med föga omvexling, hafva varit den
allmänna typen, och för icke länge sedan bibehölls densamma af Ångermanländningarne, den
korta, skinnbrämade jackan, vanligtvis prydd med Helsinge- eller Dalregementets, till och med
Svea Hofrätts knappar. De medföljande teckningarne äro från Jemtland och Helsingland.
Jemtlands-bonden utbjuder sin fogel, och äfven i hans drägt återfinnes, under skinnpelsen,
Tierpsbondens korta jacka. Lika är fallet med Helsingen på första planchen. De ridbyxor
han bär, höra väl icke till någon egentlig nationaldrägt, men nyttjades förr af såväl
hästhandlare som annan allmoge långt ifrån, som mycket färdades på resor. På andra planchen
är framställd en karl och en qvinna från Delsbo socken, hvilkas drägter, likasom desjelfva,
härstamma från Norige. Jerfsöbonden nyttjar en lång, svart rock, med röda kanter på
uppslagen. Den röda filtmössan är gemensam för hela Norrland och ännu allmänt i bruk,
åt-minstone i hvardagslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
