Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Robinsons första sjöresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss inte längre än till England, så att vi äro
tillbaka om ett par, tre veckor. Kom du bara!
— Ja, nog skulle det vara roligt! sade Robinson.
Men, ser du, jag har inga pengar, och inte kan
jag heller ge mig ut på resa, sådan jag går och
står.
— Prat, mente vännen. Naturligtvis har du
allt fritt om bord under turen, och vi ha godt
om reskläder. För öfrigt kan jag låna dig lite
pengar, när vi komma i land — kom nu, Robinson!
— Men far och mor då? invände Robinson
tvekande.
— Till dem skicka vi bud bara. Hör du,
Jonas! ropade han och vinkade åt en gammal
sjöbjörn, som stod där med händerna i byxfickorna
och grinade mot solen. Kom hit ett tag! Här har
du en slant, och så kilar du i röda rappet upp
till köpman Kruses och hälsar så mycket, att
deras Robinson gör en liten tur med oss till
England! Men rör på spelet!
— Skall ske! sade Jonas och traskade åstad.
— Så, nu drages landgången in! Kom!
Med ett hopp stod den unge sjömannen på
däck. Men som han höll Robinsons hand i sin,
måste denne följa med, antingen han ville det
eller ej.
Han var alldeles yr i mössan af larmet och
sorlet omkring honom. Han såg efter Jonas för
att sända en särskild hälsning till föräldrarna men
— hvad skulle han säga dem? Det var redan för
sent. Jonas hade försvunnit, skeppet gled ut från
kajen, och innan han riktigt kunde fatta, hur det
gått till, var Robinson hastigt och lustigt på väg
till sin längtans mål: att få skåda främmande land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
