Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 3. Robinson ute på långresa
- 4. Ensam på en obebodd ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var således den ende, som Gud hade
frälst ifrån döden.
Med ansträngning af sina sista krafter och
darrande på samma gång af glädje och ångest
kastade han sig på knä och tackade i en innerlig bön
hafvens, jordens och himlarnas Herre för sin
underbara räddning.
*
| FJÄRDE KAPITLET. |
Ensam på en obebodd ö. |
Så började han öfvertänka sin ställning. Han
såg sig om. Ingenstädes några spår af
inbyggare. Tänk om han skulle nödgas lefva alldeles
ensam i ett främmande land! Men vid en annan ännu
förfärligare tanke reste sig håren på hans hufvud.
Hvad skulle han taga sig till, om här funnes
vildar eller rofdjur? Han skalf af rädsla och tordes
ej röra sig från stället på en lång stund.
En olidlig törst tvang honom dock att gå på
upptäcktsfärd efter en källa. Han fann slutligen
en och läskade sig af hjärtans lust. Aldrig förr
än nu hade han vetat, att en dryck klart, svalkande
vatten är en af lifvets största välgärningar.
Han hoppades, att Den, som föder fåglarna
under himmelen, äfven skulle gifva honom något att
äta. Egendomligt nog kände han sig dock icke
hungrig. Ångest och rädsla hade betagit honom all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0020.html
