Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland träden och jublade sin morgonsång till
Skaparen. Luften var ren och frisk, och från blad och
blommor bredde sig de skönaste dofter ut i
rymden. Robinson måste stämma in i naturens lofsång.
Han sjöng den vackra morgonpsalmen:
Min Gud och Fader käre,
mitt hjärta prise dig
och ödmjuk tack dig bäre,
som vakar öfver mig!
Genom de täta skogssnåren vågade han icke
gå af fruktan för de vilda djuren. Han höll sig
helst på öppna fältet. Därför dröjde det också
länge, innan han fann någonting, som han kunde
använda.
Rätt som det var, fastnade hans fot bland några
växter, som stodo tätt tillsamman. Somliga hade
blå, andra röda och andra åter hvita blommor.
Alla hade de gröna bär, stora som små äpplen.
Han bet i ett af bären, men det smakade illa.
Då slet han upp hela ståndet och tänkte kastai
bort det men varseblef därvid till sin stora
förvåning, att vid roten hängde en hop större .och
mindre knölar. En af dessa torkade han af och
bet sönder. Innanför det tunna, röda skalet fanns
ett hvitt, mjöligt kött, som smakade sött. I hopp
om att kunna använda dessa knölar som
födoämne plockade Robinson upp ett halft tjog af dem
och lade dem i sin väska.
Solen stod nu högt på himmelen, och då
Robinson kommit till en bäck, beslöt han att äta
middag. Kokosnötter hade han tagit med sig.
Men just som han satt sig, blef han uppskrämd
af ett buller i närheten. Tänk om det vore ett
rofdjur! Oaktadt han hade sin flintyxa med sig,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
