Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lamafångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje nytt steg allt lättare. »Hjälp dig själf, så
hjälper dig Gud!» heter det.
Robinsons första göra följande morgon var att
se om sin lilla hjord. Den tycktes icke hafva rört
sig på hela natten. Robinson grep sig genast an med
stallet. Öster om hans trädhäck låg en skog, som
öfvergick i ett tätt busksnår, hvilket kors och tvärs
var genomväfdt med slingerväxter och törnbuskar.
Här röjde Robinson undan träden, så att där blef
en öppen fyrkant. Han begagnade stammarna af
de fällda unga träden till gärdselstörar och
flätade dem samman med vidjor. I stängslet högg
han ut en öppning och satte där en grind, och i
fyrkantens ena hörn satte han en annan grind,
genom hvilken han skulle kunna föra sina husdjur
till bäcken.
Det var ett ansträngande arbete och tog lång
tid. Men han fann en rik lön för sina mödor i
den tillgifvenhet, som hans lilla lamahjord visade
honom. Lammen skuttade honom glädtigt till
mötes, då han kom med ett fång friskt gräs, gnedo
sig mot honom och slickade hans händer. Snart
lekte de samman som ystra barn.
Men för dessa sina nya vänner glömde
Robinson ej den lilla spindeln i grottan, och denne
skyndade alltid fram, så fort Robinson med
fingret rörde vid hans nät. Det kloka djuret visste,
att det då skulle vankas flugor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
