Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Robinson som skräddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der voro så svullna och fulla af bulor, att han
knappast såg ut som en människa, och den
olidliga, brännande svedan gjorde det omöjligt för
honom alt få en blund i ögonen.
Hvad skulle han taga sig till? Visserligen hade
han sina lamaskinn, men de voro så hårda och
styfva, att han svårligen skulle kunna begagna dem
till kläder. Hur skinn garfvas och beredas, var
han naturligtvis okunnig om, liksom om en mängd
andra saker, som han nu skulle haft nytta af att
känna till. Och dessutom ägde han hvarken nål
eller tråd.
Något måste emellertid göras, ty på detta sätt
kunde han ej stå ut i längden. Han tog fram en
af sina hudar, och med sin skarpaste flintknif
skar han ur densamma ut ett par skinnstycken
till skor. Längs kanterna af skinnstyckena stack
han en rad hål och snörde sedan tillsamman de
olika bitarna med bastsnodder. Det var ett
öfvermåt-tan besvärligt arbete — att skära skinn, hårdt som
horn, med flintknif är just inte något latmansgöra.
Och när skorna ändtligen voro färdiga, hade han
intet skäl att lyckönska sig till sitt mästerverk.
Han hade visserligen vändt skinnets hårsida utåt,
men han kände i alla fall en brännande sveda i
fotterna, och när han gick, skafde det hårda
skinnet stora hål på hans arma hud. Men det var
ändå ej så svårt som moskiternas styng.
På samma sätt gjorde han sig ett par byxor
och en jacka. Den sistnämda förfärdigade han af
fem skinnstycken: ett till ryggen, två till
fram-styckena och två till ärmarna. Äfven dessa skinn
snörde han samman liksom skorna.
Af ett buktigt stycke hud gjorde han sig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
