Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I dödsångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ena stunden dröp hans kropp af svett, den andra
skakades han af frossa; hufvudet värkte, så att det
bultade i hans tinningar, och han fick inte en blund
i ögonen. Allt emellanåt såg han som i en syn
sina föräldrars sorgsna men blida ansikten: det
var, som om de ville försäkra honom om
förlåtelse, ifall han skulle skiljas hädan.
På morgonen var det endast med stor möda, som
han kunde krypa ut och få mer bränsle på
spisen. Fram på dagen kände han sig en smula
bättre, men på kvällen kom febern tillbaka, och
han försökte förgäfves att stiga upp. Han bar det
nästan med lugn — hvad gagnade honom elden
och allt annat nu mera? Han kände sig så klen,
att han med hvart ögonblick väntade slutet.
Nästa natt var den förra lik. Elden på spisen
slocknade, vattnet i sköldpaddskalen smakade skämdt,
och själf orkade han ej ens vända sig. Han var
öfvertygad, att hans dödsstund var inne, och denna
tanke uppfyllde honom med en stilla glädje och
ödmjuk undergifvenhet för Guds behag. Med en
innerlig bön förberedde han sig till den sista
färden, befallde sin själ i Herrens händer, hviskade
sina föräldrars namn, och så väntade han döden.
Denna tycktes också närma sig med stora steg.
Robinson kände sin ångest tilltaga, andedräkten blef
tung, och det rosslade i halsen. Plötsligen tycktes
en kall hand gripa om hans hjärta, hans puls
mattades, och hans kropp skakades af krampaktiga
ryckningar. Han förlorade sansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
