Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Fredags hemlängtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Fredags hemlängtan.
Ben kortare regntiden vållade ett uppehåll
i arbetet, men sedan grepo sig Robinson
■och Fredag an på nytt, och efter bortåt ett halft
års förlopp var allting i ordning. Nu kunde de
med godt mod afvakta ett möjligt anfall af
vil-darne, ty, innan någon af dessa hunnit komma
öf-ver grafven och bestiga pålverket, skulle han bli
upptäckt och antingen nedskjuten af en pil eller
spetsad på en lans.
Robinson och Fredag hade en dag bestigit en
höjd vid norra kusten af ön. Här kunde de skåda
långt ut öfver hafvet. Fredag såg sig
uppmärksamt omkring åt alla sidor.
Med ens höll han handen öfver ögonen,
upp-.gaf ett jubelrop samt började hoppa och dansa
och göra de sällsammaste åtbörder. Robinson
började tro, att hans vän fått solstyng eller
förlorat förståndet.
— Hvad går åt dig, Fredag? sporde han
förskräckt.
— Juk huu! Juk huuu! skrek Fredag. Se
land, se välsignadt land, se mitt eget landi
Hans kinder glödde, och ögonen tindrade.
— Hvar då? Jag kan inte se annat än haf!
förklarade Robinson.
— Fredag stora ögon, långa ögon! Se mitt eget
land, min fars land. Juk hu, juk huuu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
