Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Trädgårdsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du lust att ge dig ut på en sådan tur
till?
— Nej, kazika. Fredag hellre bli stilla här.
— Men tänk, om vi skulle bli sittande här
ensamma hela vårt lif!
Fredag suckade, och hans blick vändes åt det
håll, där hans fars land låg.
— Ser du det, Fredag! Du längtar efter ditt
folk.
— En af mitt folk — min far, kazika.
— Tror du, att han ännu lefver?
— Fredag hoppas det, kazika, sade indianen
med en tår i ögat.
Robinson tänkte på sin fader och suckade.
— Nu skall jag säga dig något, Fredag! sade
han. Så snart vi få sydlig vind, sätta vi vår båt
på nytt i sjön! Men då fara vi öfver till din ö
och söka upp din far.
Fredag hof upp ett glädjerop, föll ned för
Robinson och omfattade hans knän.
— Tack, kazika! utropade han flera gånger.
Mitt lif är i dina händer!
— Men vi få vänta, tills vi få gynnsam vind.
Och så måste du åtaga dig att vara styrman —
vågar du det?
— Med förbundna ögon, kazika! Varit här
många, många gånger.
— Kommo ni alltid hit för att slakta och uppäta
edra fångar?
— Nej, det var stammarna västerifrån, som
landa söder ut på ön. Vi gingo i land norr på —
det är närmast för oss.
Robinson kunde ej annat än undra öfver, att
vildar landat både norr och söder om hans bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
