Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Fredag blir förtviflad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredags fränder icke
ville göra hans
herre något ondt. Han
kunde icke lägga
band på sig: han
grät, ropade och
snyftade, ref håret
af sig och stampade
i jorden. Robinson
hyste medlidande
med denna djupa
sorg och försökte
trösta sin vän.
— Hvem vet, om
ej denna storm, som
har ryckt bort vår
båt, kan hafva gjort
oss vida större nytta, än vi kunna drömma om?
sade han till Fredag.
— Ser inte stor nytta alls, ser bara båten borta,
ser inte båten här! Iluhuhu! väsnades vilden.
— Men om också hvarken du eller jag i denna
stund kunna inse det, så kan ändå Gud i sin
vishet hafva haft någon särskild mening med denna
storm, Fredag! Vi förmå ingalunda alltid att fatta
Guds rådslag.
— Jag bara fatta, att allt är förgäfves,
rese-maten förgäfves, arbetet förgäfves, all glädjen
förgäfves! Inte komma till far!
Och så började han åter gråta, tjuta och stampa.
- Du skall vara förnuftig, Fredag! sade
Robinson allvarligt. Tänk om vi seglat ut och fått detta
oväder öfver oss — då hade vi haft verklig orsak
att jämra oss, ty då hade vi varit dödens säkra byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
