Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Fredag förvånas allt mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Robinson underrättade Fredag om hur
verktygen skulle användas. Indianen blef både glad
och förvånad — kazikas folk kunde då finna på
allt möjligt! Robinson började genast hugga en
liten mast och en rå, så att de skulle kunna sätta
segel på flotten och ej behöfva vara beroende af
tidvattnet. Det mesta af arbetet gjorde Robinson
själf, ty Fredag måste hem till fästningen för att
skaffa mat och sköta lamadjuren.
Under denna vännens bortovaro laddade
Robinson en af bössorna, ty han hade för afsikt att
fyra af den i Fredags närvaro, på det denne skulle
förvånas öfver krutets märkvärdiga verkningar. Då
nu Fredag återkommit, blef han helt förvånad
öfver allt det arbete, Robinson medhunnit, och
beundrade de verktyg: såg, yxa och hyfvel, som
därvid användts. Han var också särdeles ifrig att få
lära sig att själf sköta dessa verktyg, och
Robinson var outtröttlig i att visa och underrätta honom.
Midt under denna deras sysselsättning slog en
hafsörn ned i sjön och höjde sig med en fisk i
näbbet. Hastigt grep Robinson den laddade bössan
och ropade till Fredag:
— Se på hafsörnen!
Med detsamma fyrade han af, och hafsörnen
störtade ögonblickligen död ner i vågorna.
Detta var ändå märkvärdigare än alla andra
otroliga ting, som Fredag fått se och upplefva. Med
ett skri föll han till jorden och ropade:
— Tupans staf! Uhuhu! Nåd, nåd, väldige Tupan f
Därpå reste han sig på knä och släpade sig
med hopknäppta händer bort till Robinson, ty han
trodde, att denne var dunderguden själf. Han var
ej i stånd att få fram ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
