Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Strid och seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robinson
hadejustfått
gevären
laddade. I
yttersta minuten, då
indianen redan höll
knifven i
högsta hugg,
jagade
Robinson honom en
laddning hagel
rakt i
bröstet. Han föll,
och hans
stallbroder tog till benen. I samma ögonblick
lyckades Fredag stöta sin knif i bröstet på sin
andre fiende. Vild och upphetsad af striden stod
han ej att hejda, sedan han nu »blodat tand»,
som man säger. Vildens natur tog ut sin rätt hos
honom: han utstötte ett förskräckligt stridstjut,
svängde den blodiga knifven högt öfver sitt hufvud,
flög snabb som en hjort öfver sanden, upphann
med några långa språng sitt rof och kastade
knifven, så att den träffade flyktingen midt emellan
skulderbladen. Med ett stönande sjönk den sårade
till marken.
Kampen var slut. Ingen af de åtta indianerna
undslapp med lifvet. Fredag och spanjoren hade
fått några obetydliga blodviten af klubbslagen,
Robinson var alldeles oskadd. Han gick nu rundt
om slagfältet för att se, om han ej kunde hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
