Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 66. Fångarne frälsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då är här intet ögonblick att förlora, utbrast
Robinson. Min trogne tjänare och jag skola hjälpa
eder, men på två villkor.
— Jag går in på dem båda på förhand, sade
kaptenen.
— Först skola ni lofva att i stort som smått
rätta eder efter mina befallningar, så länge ni
uppehålla eder på min ö; och för det andra, att ni
skola föra mig och min vän till England, om vi
lyckas skaffa eder tillbaka kommandot å edert
fartyg.
— Därpå ingår jag af allt hjärta. Vi själfva,
skeppet och allt hvad därpå är, står fullkomligt
till edert förfogande! svarade kaptenen glad.
— Så börja vi leken! sade Robinson. Här
finnes en laddad bössa och en pistol till er
hvar-dera och sablar. Vi måste försöka att få
upprors-stiftarne i vårt våld, innan de vakna, men jag
fordrar uttryckligen, att ingen utom i allra yttersta
nödfall utgjuter blod.
Fredag tog de rep, med hvilka fångarne varit
bundna, och de närmade sig den längst nere
liggande, ensamme upprorsmakaren. Han låg
fram-stupa och sof så tungt, att han icke vaknade, förr
än han redan var bunden till händer och fötter.
Då ville han ropa på hjälp, men Robinson stoppade
en näsduk i munnen på honom, och denna
mun-kaffe tystade honom. Han fick ligga, där han låg,
och de fem smögo sig fram till nästa träd. Där
lågo två i djup sömn midt bland tömda flaskor
och bortkastade vapen.
Robinson och kaptenen togo den ene om hand,
styrmännen den andre; Fredag samlade ihop deras
vapen samt höll rep och munkaflar färdiga, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
