Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 66. Fångarne frälsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vaknade. Kaptenen upplyste dem lugnt, att
om de sökte ge ifrån sig minsta knyst, så skulle
han sända dem en kula genom hufvudet. Då tyckte
de, att det kunde vara bäst att tiga, helst som
kaflen var dem till god hjälp vid hållandet af
denna kloka föresats.
Så gick det på alla sofplatserna. Endast de
båda sista matroserna vaknade, innan Robinson
hunnit fram till dem. Men de kastade strax
vapnen, knäföllo och bådo om nåd. Robinson förstod
icke mycket af hvad de sade, emedan de talade
engelska. Men så mycket förstod han dock, att
de sade sig ångra sin delaktighet i myteriet. De
hade icke druckit så mycket, och de påstodo, att
de sinsemellan hade öfverlagt om en plan att rädda
kaptenen och styrmännen, så att dessa åtminstone
icke skulle behöfva svälta ihjäl. En af de andra,
hvilken de nämde vid namn, ångrade sig också,
försäkrade de.
— Ja, men den ångern kommer lite väl sent
nu, sade kaptenen. Ha ni hållit eder till
vålds-verkarne förut, så få ni ock nu dela deras lott.
Nu fördes hela flocken till den håla, som
Robinson senast upptäckt, och som han afsett till
källare. Där jagades fångarne in, bundos för
säkerhetens skull till händer och fötter, och så
bommades dörren till efter dem.
Men Robinson och hans fyra vapenbröder vände
åter till stranden. Här drogo de storbåten längre
upp på sanden och höggo hål i dess botten, så
att den ej skulle kunna användas utan att
repareras. De insågo nämligen, att snart nog ännu
en båt skulle sändas i land för att söka efter den
första, som ej kommit igen, och deras plan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
