Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 69. En sömnlös natt
- 70. Sorg och tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är det, kazika? ropade han förskräckt.
Han fick intet svar. Då blickade han utåt
hafvet och förstod.
Skeppet var försvunnet.
*
| SJUTTIONDE KAPITLET. |
Sorg och tröst. |
Fredag visste ej, hvad han skulle taga sig till.
Han satte sig och lade sin herres hufvud i
sitt knä.
— Stackars kazika! sade han med vek stämma,
strök sakta öfver Robinsons hår och hans svettiga
panna och gungade honom som ett litet barn.
När han sedan åter tog till ordet, var rösten
hård och darrade af harm.
— Dina vänner smugit sig bort, kazika! Din
hjälp togo de mot i nöden, och då lofvade de allt
vackert. Nu inte längre i nöd — nu fara bort i
mörk natt. De lurat kazika skamligt. Fy! Så
aldrig röd man göra! Han äta sina fiender men
alltid stå vid sitt ord. Inte så styggt att äta
fiender som vara förrädare. Stackars kazika!
Men kazika svarade honom icke — han bara
såg på honom med halfsläckt blick. Först
spänningen föregående dag och så nattens oro, den
öfversvallande glädjen öfver kaptenens seger och
nu detta förintande slag — det var för myckel för
hans krafter. Det föreföll honom, som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0301.html
