Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. Sorg och tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dum, aldrig vara rädd för odjur, aldrig förarga
kazika. Kazika och Fredag gå på jakt, skjuta
fåglar, skjuta lamadjur, gå ner och simma i hafvet,
Fredag hjula i vattnet för kazika. Fredag lära sig
alla psalmer! Vi sy de blanka stenarna i asken
på kazikas kungadräkt, så de gnistra i solen.
— Kazika — fortsatte han — nu vet jag. Vi
ta ut hvita männen ur trollgrottan. Där vara en,
två, tre, fem, nio, fjorton män — plocka ut dem
en och en, binda dem vid ett träd, sticka ut
ögonen på dem, skära näsa och öron af dem, lägga
glöd under fotterna på hvita män. De skrika
och hoppa och vrida sig af smärta — kan bli
nöjsamt många dagar, kazika. Så glömmer kazika
skepp och kapten och svekfulla män från Europa.
Och så kommer gamle far, och så skola vi arbeta
för kazika, och Fido skall göra roliga konster.
Men kazika hör inte!
Nej, Robinson hörde inte på sin trofaste vän;
han satt som förut med händerna för ansiktet och
vaggade med hufvudet. Fredag hade nu
uppbjudit all sin förmåga för att trösta honom. Han
hade nu endast ett att tillägga.
— Kazika! Om du dör, vill Fredag dö med
dig! sade han trohjärtadt.
— Tyst, Fredag! sade Robinson matt. Låt mig
vara i fred!
Men i detsamma sprang Fredag upp.
— Kazika! ropade han. Och hans stämma var
hög och glad.
— Hvad är det nu?
— Där kommer hinte kaptenen! Hohoho!
Kazika, kazika! Se, se! Hvite kaptenen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
