Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 74. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| SJUTTIOFJÄRDE KAPITLET. |
Hemkomsten. |
Men ännu voro icke hans äfventyr slut. Ett
oväder utbröt, innan de hunnit land, en
förskräcklig storm med åska och slagregn, alldeles
liknande den, som uppstått under hans första resa.
Skeppet strandade på en sandrefvel — alldeles
utanför hemmets tröskel, skulle man kunna säga.
Då han nu på nytt hotades af dödsfara, var
han ett ögonblick nära att förtvifla. Voro alla
hans pröfningar sålunda förgäfves? Skulle det ej
förunnas honom att få återse de kära, som han
burit i kärt minne så många år? Skulle han ej
få mottaga deras förlåtelse för hvad han felat i
ungdomlig obetänksamhet?
Men en röst inom honom manade till modig,
manlig kamp för lifvet och hviskade tröstefulla
ord om räddning. Gud hade så underligen fört
honom oskadd genom tusentals faror till lands och
vatten, skänkt honom en trofast vän och sändt ett
fartyg till hans ö. Var icke allt detta ett tecken,
att hans ungdomsförseelse var förlåten, och ett
löfte om lycklig hemkomst? Förvisso. Och efter
en barnslig bön till den himmelske fadern kände
han sig hoppfull och stark.
Bergade blefvo också både han och Fredag, och
likaså Fido och Pål. Men den stora guldklimpen
försvann i hafvets djup, och där hvilar den väl
än i dag. Samma väg gingo Robinsons öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0318.html
