- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
10

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktansvärdt upprörd och nu redan igen var lugn och skön.
Af fruktan, att mina goda föresatser skulle segra, kom
nu min kamrat, som likväl egentligen var den, som hade
förledt mig och sade, i det han slog mig pä axeln: “Nåväl
Bob, hur står det till? Jag slår vad, att du var bra
rädd i går under blåsten; och likväl var det ändå bara
några lätta pustar!“ “Hvad för slag, kallar du det några
lätta pustar? Det var ju en förfärlig storm!“ Ah! bah!
Storm! Du är en narr med din storm; jag säger dig,
det var ingenting. Grif du oss bara ett dugtigt fartyg
och en frisk kultje, så skratta vi åt alla sådana der
smällar. Du är bara en sötvattens-sjöman, Bob; kom, skola
vi göra oss litet punsch och slå alltihop ur hågen! Se
bara, hur herrligt väder vi nu ha!“ — Kortligen, för
att icke uttänja denna sorgliga del af min historia, vi
gjorde som de gamla sjömännen; man bryggde punsch,
jag blef drucken, och fördränkte under följande natten all
min ånger, tillika med alla de betraktelser, jag gjort öfver
mitt uppförande intill denna stund, liksom alla de goda
beslut, jag fattat för framtiden. Med det lugn, som nu
åter inträdde efter stormen, återvaknade äfven hos mig,
sedan bestörtning, fruktan och bekymmer gifvit vika,
min gamla åtrå, och jag hade helt och hållet förglömt
mina föresatser, jemte allt hvad jag i min själsångest
lofvat. Yäl infunno sig ännu, såsom under dylika
förhållanden gemenligen plägar ske, ögonblick, då några
allvarsamma betraktelser och lofrärda känslor uppstodo
i min själ; men då tog jag ånyo min tillflykt till
remmaren och ett förtroligt umgänge med besättningen, för
att drifva bort mina griller och bota mig derför, liksom
för en elak sjukdom. Snart hade jag befriat mig från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free