- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
38

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Robinson möter ett Europeiskt farty

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag kunde omöjligt urskilja, om det var en hanne
som förföljde sin hona, och om denna företeelse hörde
till de vanliga eller utomordentliga. Jag var likväl förr
benägen att tro det sednare, emedan dessa glupska djur
nästan alltid visa sig endast nattetiden, och emedan vi
märkte, att folkhopen på stranden, synnerligast
qvin-norna, högeligen förskräcktes dera£ Mannen med lansen
tog emellertid icke flykten, som alla de öfriga, då han
fick se eluren komma. Dessa sprungo rätt ner till haivet
utan att visa någon lust att anfalla Negrerna, och
störtade sig i vattnet, der de summo härs och tvärs, liksom
de endast velat roa sig.

Slutligen kom det ena af dem i granskapet af slupen,
jag var emellertid på min vakt, ty jag hade laddat min
bössa så hastigt som möjligt och tillsagt Xury, att
ä£-venledes ladda de båda andra gevären.

Så snart djuret kommit inom skotthåll, sköt jag,
och träffade det midt i hufvudet. Det dök genast ner
under vattnet, men kom straxt upp igen, och fortfor så
oupphörligt, liksom det kämpat med döden. Detta var
älven händelsen, ty det gaf upp andan i samma
ögonblick det hunnit stranden.

Obeskriflig var de goda menniskomas förvåning,
då de sågo elden ur mitt gevär och hörde knallen.
Somliga hade så när dött af förskräekélse och föllo van-»
mäktiga till jorden. Mm då de sågo, att jag dödligt
sårat djuret, och hur det arbetade i vattnet, och då jag
genom tecken lät dem förstå, att de skulle komma ned
till stranden, fattade de mod och böljade leta efter djuret»
Blodet, som färgade vattnet, förrådde för dem dess
plats, och förmedelst en lina, som jag föste kring djuret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free