Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Skeppsbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lemna oss något hopp att åter få det flott; vi
be-fnnno oss s&Iedes verkligen i den för&rligaste
belägenhet, och hade blott att tänka på försöket, att på ett eller x
annat sätt rädda vårt lif.
Vi hade visserligen haft en båt i aktern af fartyget,
men den blef sönderslagen genom de ständiga våldsamma
stötame mot rodret, och sedan tågen slitits af, slungad
utåt hafvQt; på detta räddningsmedel kunde vi således
icke mera göra någon räkning.
Utomdess fanns äfven en slup ombord, men det var
ingen lätt sak, att få den i sjön; och likväl var detta den
sista resursen, ty med hvaije minut trodde vi fartyget
skulle krossas, ja några ibland oss påstodo till och med,
att det redan fått stora sprickor.
Högbåtsmannen grep verket an med slupen, som
slutligen med alla händers tillhjelp nedhalades i hafvet.
Vi stego alla samtlige i den, och öfverlemnade oss, ännu
elfva man starka, åt Guds vilja och stormens raseri; ty
ehuru denna betydligt aftagit, vräkte likväl vågorna
förfärligt högt mot stranden, och man kunde följaktligen
med allt skäl, lika med holländarn, kalla dem den mild
Zee (det vilda hatvet).
Vår belägenhet var nu i sanning beklagansvärd, ty
vi insågo tydligt, att sjön gick alltför högt, för att vår
lilla farkost skulle kunnat motstå den, och att
följaktligen vår undergång var oundviklig. Huru skulle vi ens
komma vidare, då alla segel fattades oss? Och om vi
äfven haft några, skulle vi icke kunnat uträtta
någonting med* dem.
Vi böljade emellertid ro emot landet, men voro
der-under till mods som menniskor, hvilka föras till afrätts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
