Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Flottbron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedan hafvet fortfor att stiga, blef jag efter en
stund äter flott, hyarpå jag, med tilltyelp af en ära,
sökte hinna fram till den tränga kanalen. Slutligen
anlände jag till mynningen af en liten bäck, hvars vatten
af hafsfloden drefe raskt uppät mellan stränderna.
Nu böljade jag se mig om efter en Renlig
landningsplats; ty som jag med tiden hoppades upptäcka
något förbiseglande fartyg, ville jag icke aflägsna mig
för långt inåt landet, utan slå ner mina bopålar så nära
kusten som möjligt.
Slutligen varseblef jag på högra stranden en
undangömd vik, till hvilkenjag, under stora svårigheter, styrde
min flotte. Jag kom den så nära, att jag kände botten
med åran och omedelbart derefter kunnat löpa in; men
dérvid råkade jag på nytt i fara att sätta min laddning
under vatten, ty kusten var brant, nästan lodrät, och
det fanns ingen landningsplats, der icke min flotte med
framändan tömade mot botten, hvarigenom den andra
genast sänkte sig.
Det enda jag kunde göra, var att invänta största
flodhöjden. Jag nyttjade derföre en liten åra i stället
för ankare, för att qvarhålla flotten ooh stötta den mot
stranden, i närheten af en liten flack udde, som jag
snart hoppades se under vatten, hvilket äfven i sjelfva
verket inträffade.
Så snart jag fått’en fots vatten, halade jag upp
flottbron på udden, der jäg fastsurrade den vid mina
båda afbrutna åror, hvilka jag stötte ner i botten, å ömse
sidor om flotten. Sedan detta var gjordt, nedsatte jag
mig for att iqvänta ebben, då jag var säker, att kunna
berga min laddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
