- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
80

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Geten och hennes unge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mindre bekymrad för min egen säkerhet, ehuru jag om
mitt krut tagit eld, ej ens skulle fött tid att se efter,
hvarifrån olycksslaget kommit.

Denna tanke gjorde ett sft <flupt intryck på mig, att
jag efter ovädrets slut genast inställde alla mina arbeten
på byggnader och fästningsverk, för att uteslutande
sysselsätta mig, med förfärdigandet af små påsar och lådor,
i hvilka jag inlade krutet, för att åtminstone vara säker,
att icke alltsammans på en enda gång skulle gå förloradt.

Sedan detta var gjordt, fördelade jag mina paketer
på flere olika håll, så att elden icke kunde fortplantas
från det ena till det andra.

Jag använde florton dagar på detta arbete och tror,
att mitt krut, som i det hela vägde trehundrasextio
skålpund, var fördeladt i minst etthundrade paketér. Det
våta krutet gjorde mig ännu inga bekymmer; jag ställde
det derföre i min grotta, hvilken jag behagade kalla för
mitt kök; men det öfriga gömde jag i bergsskrefvor och
hålor, der det var skyddadt för regnet.

Under denna tid företog jag mig hvaije dag,
beväpnad med min bössa, små utflygter, dels för att förströ
mig, dels för att komma i tillfälle att få skjuta något
djur, dels slutligen, för att lära känna öns produkter.
Genast i böxjan upptäckte jag, att det fanns getter på
densamma, och detta gjorde mig ett utomordentligt nöje;
men denna glädje minskades likväl betydligt genom ett
oväntadt hinder, ty dessa djur voro nemligen så
misstrogna, sluga och snabbfotade, att det icke var någon
lätt sak, att fö dem i skotthåll.

Men jag förtviflade derföre icke, ty jag hoppades att
sluteligen kunna såra någon utaf dem; hvilket äfven i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free