Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu gick jag en annan väg hem, i öfvertygelsen, att
jag lätteligen skulle ta mig fram hyar som helst pft ön,
oeh omöjligt kunde gå vilse till min boning.
Men jag bedrog mig; ty, sedan jag tillryggalagt två
eller tre mil, kom jag ner i en vidsträckt dal, som
om-gafs af så höga, skogheväxta kullar, att jag ioke hade
någonting annat att rätta mig efter än solen, hvars
egentliga ståndpunkt jag då Åtminstone borde känna.
Under det jag var nere i dalen, blef luften derjemte
till min olycka mycket dimmig och höll i dermed under
tre till fyra dagar.
Då jag således icke mera kunde se selen, irrade jag
planlöst omkring, ooh blef slutligen nödsakad, att återgå
till kusten samt till min stör, från hvilken jag sedan
återvände samma väg jag kommit.
Under hemvägen jagade min hund en killing, som
han slutligen lyckades fä fatt i. Jag sprang emellertid
genast fram och räddade honom nr dödens käftar,
hvar-efter jag kom på det infallet, att föra honom hem med mig.
Många gånger hade jag tänkt på, att fånga och
uppföda några killingar, för att sedan af dem erhålla afvel,
när min ammunition en gång tagit Blut.
Jag flätade nu af kabelgam, som jag alltid bar på
mig, ett halshand åt det arma djuret, och ledde det
sedan med mig till mitt landställe, der jag qvarlemnade
och inspärrade det; ty efter en fyra veckors frånvaro,
var jag särdeles angelägen att komma hem.
Det är mig nästan omöjligt, att beskrifva hur glad
jag blef, då jag åter satte foten inom mitt gamla bo och
fick sofva i min hängmatta. Denna Ma äfventyrliga
vandring, utan en säker tillflyktsort, hade ofta förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
