Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt eremithf, hvarföratan det skulle varit långt
olyck-ligare.
Jag prisade äfrenledes den himmelske Fadren, för
det Han nådeligen beskärt mig öfvertygelsen, att jag
kunde vara lyckligare på denna ö, än i skötet af
mensk-liga samhället och i njutningen af verldens alla fröjder.
Nu först böljade jag rätt inse, huru mycket lyckb*
gare mitt nuvarande lif, älven med dess dystra
skuggsida, var, i jemförelse med det föraktliga, lättsinniga
lef-nadssätt, jag som yngling fört Min sorg och glädje var
icke mera densamma; mina önskningar hade fött ett helt
annat mål, mina böjelser en ny riktning, och mina
njutningar voro himmelsvidt skiljda från dem, jag sökte
under första tiden af min landsflykt, eller egentligen
nnder de båda sista åren.
När jag förr gick ut, att jaga eller endast för att
se mig omkring, återuppvaknade hastigt qvalen ölver
min belägenhet, och hjertat upphörde att slå vid blotta
tanken, att jag, midt ibland dessa skogar, berg och
ödemarker, icke vore annat än en för evigt af verldshafret
inspärrad fönge.
När denna tanke, ofta hastigt som ett oväder,
öfver-föll mig, vred jag händerna af förtviflan och gret som
ett barn. Understundom öfverraskade den mig midt
under arbetet, och då nedsatte jag mig genast, suckade
djupt samt förblef orörlig i samma ställning under flera
timmar, med blicken föstad på marken. Hade jag
endast funnit ord eller tårar i min smärta, skulle den varit
långt mindre häftig och upphört, sedan den utmattat
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
