- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
172

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oändligt mor, än jag någonsin kunde förbruka. Jag hade
ingenting annat att önska, än några småsaker, som lik-=
väl skolat vara mig till stor nytta. Som mina läsare
redan veta, var jag egare till en förmögenhet af
trettiosex pund Sterling, dels i guld, dels i silfvermynt; men
min Gud! hvartill gagnade mig denna lumpna metall,
då jag icke visste, hur jag skulle använda den och gema
velat ge hort en hand full af densamma för några
tobakspipor eller en handqvam, att derpå mala min
span-mål! Lika gema hade jag gifvit bort alltsammans, om
jag i stället Ätt för sex penee engelska roffrön, eller en
hand full ärter och bönor tillika med en butelj bläck.
Penningame voro mig till ingen nytta och blefvo äfven
orörda qvarliggande i en låda, der de under regntiden
ölverdrogos med mögel. Men om också denna låda varit
full med diamanter, skulle de icke egt en smula större
värde för mig.

Jag hade nu kommit derhän, att jag erfor en långt
större inre tillfredsställelse öiver mitt lefnadsstttt, än som
var händelsen i böijan, och kände mig deijemte
ojem-förligt lyckligare, så till själ som kropp. Ofta nedsatte
jag mig till min måltid med ett tacksamt sinne,
beundrande Försynens hand, som dukat mig ett bord midt
i ödemarken. Jag sträfvade efter att vända mina
blickar mera på ljus- än skuggsidan af min belägenhet, och
förr glädja mig åt de njutningar, som voro mig
förunnade, än eftersträfva hvad som fattades mig. Härigenom
vann jag småningom en allt större frid med mig sjelf.
Jag anför specåelt denna omständighet, för att derigenom
djupt inpregla den hos de menniskor, hvilka aldrig finna
sig nöjda, och icke rätt veta njuta af de håfvor, him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free