- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
185

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag yar redan på ett oerhördt afetånd från min ö,
och hade den minsta dimma kommit emellan, skulle
jag ha förirrat mig under min färd; ty utan någon
kompass, hade jag icke mer vetat, hvartåt jag skulle styra,
för att uppnå ön. Men som vädret fortfor att vara
vackert, reste jag åter upp masten och spände ut seglet,
samt tog min riktning ytterst nordligt, för att komma
ur strömmen.

Detta var knappt verkstäldt och min pirog hade
icke väl böljat segla bidevind, då vattnets klarhet gjorde
mig uppmärksam på en förändring i strömmen; ty på
de ställen, der den gick häftigast, var vattnet dunklare.

Snart kände jag äfven att strömmen saktade sin
fart, och såg tillika mot öster, på en half mils afetånd,
några klippor skjuta upp midt i hafvet. Dessa klippor
delade floden i tvenne armar, af hvilka den större
fortgick i sydlig riktning, med klipporna nordost om sig,
då deremot den andra, återförd af klipporna, bildade en
häftig hvirfvel, som med stor kraft drog sig åt nordvest.

Den, som vet hvad det vill säga, att med snaran
om halsen få nåd, eller som sett sig räddad ur
mör-därehänder, i det ögonblick knifven vidrörde strupen,
eller som slutligen varit i lika stor nöd som min, endast
den kan fatta den glada öfverraskning, som nu intog
mig, och med hvilken skyndsamhet jag styrde min pirog
till hvirfveln, huru ifrigt jag deijemte skotade an mitt
segel för den allt friskare förliga vinden och med
hvilken förtjusning jag seglade undan, framdrifven af den
våldsammaste motström.

Bedan jag med dessa båda mäktiga lyelpares
medverkan tillryggalagt en timmas väg, kände jag ström-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free