Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, Innan jag går vidare, anser jag mig böra förklaara,
hvartill jag använde dessa koL Efter hyad jag redan
nämnt, vågade jag ioke mer göra upp eld i närheten’af
min boning; men som jag ioke kunde lefva utan mitt
kokta kött och mitt bröd, föll jag på den idén, att
förbränna ved i gropar, betäckta med torf, hvilket jag hade
sett göras i England. Sedan veden en gång tagit
riktigt eld, släckte jag ut den och erhöll derigenom kol,
hvilka jag sedan transporterade hem till mig, då jag
icke mer behöfde frukta, att röken skulle sqvallra om
min närvaro på ön.
/ Under det jag således var sysselsatt med
trädfällning, upptäckte jag bakom några tätt sammanvuxna
buskar ett slags fördjupning, ooh blef nyfiken att
undersöka det inre af den.
Efter att med temmelig svårighet ha inkommit i
hålan, fann jag den stor nog att kunna rymma tvenne
upprätt stående personer, men tillstår, att jag ganska
hastigt drog mig tillbaka, då mina blickar i djupet
af hålan mötte tvenne stora blixtrande ögon. Jag visste
icke, om de tillhörde en ond ande eller någon mensklig
varelse, men var också i förstone alldeles för rädd att
anställa någon närmare undersökning.
Sedan jag emellertid fått hemta mig något, kallade
jag mig en narr, och sade till mig sjelf, att en sådan
fruktan vore skam af en karl, sedan han tillbragt tjugo
år på denna ö; och säkert fanns ingen varelse i
hålan, som kunde se värre ut än jag sjelf. Jag fattade
derföre mod, tog en brinnande tjärvedssticka och rusade
in i hålan. Knappt inkommen, förskräcktes jag nästan
likaså mycket som första gången; ty jag hörde en djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
