- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
320

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krafter om hjelp, hyarvid kaptenen giok fram till honom
ooh sade, att det yar för sent att få hjelp, och att han
gjorde mycket klokare, att be om nåd. I detsamma slog
han till honom med bösskolfven så häftigt, att
förbrytaren tystnade för alltid. Nu återstod icke mer än trenne
af hela bandet, ibland hvilka en yar lätt sårad. I detta
ögonblick kom jag fram, och då de nu s&go i hyilken
fara de sväfyade, samt funno allt motstånd fåfängt,
anropade de oss om försköning. Då sade kaptenen till
dem: jag yill skänka er lifvet, ifall I fullkomligt
öfver-tygen mig att I uppriktigt ångren ert låga förräderi,
och ifall I svären mig, att troget bistå mig vid
fartygets återtagande, på det jag må kunna förar det till
Jamaica, hvarifrån det kommit De afgåfvo de
uppriktigaste försäkringar härom, och som han visade sig böjd
att tro dem, och att skänka dem lifvet, ville jag icke
invända något; jag ålade honom likväl att hålla dem
allesamman fängslade, så länge de ännu vore qvar på ön.

Under tiden skickade jag Fredag och löjtnanten bort
till slupen, att försäkra sig om den och att medtaga
årorna samt seglen, hvilket de äfven gjorde. Yid
dånet af skjutgevären hade emellertid de tre matroserna
återvändt, som drifvit omkring på ön, och till stor
lycka för dem, ski^jt sig från de öfriga. Då de nu sågo
sin kapten som segrare i stället för fånge, läto de
likaledes godvilligt binda sig, och vår seger var fullkomlig.
Nu återstod ingenting mera för mig och kaptenen än.
att upplysa hvarandra om vår ömsesidiga belägenhet.
Jag gjorde böljan dermed, i det jag berättade för honom
hela min histori, havilken han åhörde med den största
uppmärksamhet och under stum förvåning, i synnerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free