- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
327

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De hade knappt satt. ut irån land, då de åter
närmade sig stranden, men i afeigt att vidtaga nya mått
och steg, 6m hvilka de troligen sins emellan
öfverens-kommit; de qvarlemnade nemligen trenne man i båten,
under det de andra gingo i land, för att uppsöka deras
kamrater längre inåt

Detta var ett stort ; streck i vår räkning, och vi
visste i sanning icke hvad vi skulle besluta; ty
hvar-till gagnade det osa. väl, att tillfångataga de sju man,
som gått i land, ifall vi icke kunde bemäktiga oss
båten. De, som stannat qvar i den, skulle troligen, i
händelse de märkte försåt, bege sig till fartyget, som då
vore oåterkalleligen förloradt. Det fanns likväl här
ingen annan utväg, än att tåligt afvakta sakens förlopp.
Sedan de qu af besättningen gått i land, sköto de
trenne andra ut, båten ett godt stycke från kusten, och
lade sig derefter för ankar, för att invänta sina
kamrater. Yi kunde således omöjligt komma till dem.

De, som gått i land, köllo sig tätt tillsammans, och
vandrade på, detta sätt till den lilla bergspets, under
hvilken min lilla boning låg, till följe hvaraf vi kunde
se dem, utan att ejeifva blifva sedda- Yi skulle ha
blif-vit särdeles nt^da, om de kommit oss så nära, ätt vi
fatt shjuta på dem, eller om de gått längre bort, så att
vi kunnat slippa ut ur vårt gömställe.

Seden de uppkommit på kullen, hvarifrån man
kunde öfverskåda de åt nordvest gående delarne af ön,
böljade de på nytt skrika med fujl hals. Tvifvelsutan
vågade de icke aflägsna sig alltför långt från kusten,
och lika litet skilja sig från hvarandra; de satte
sigder-före under ett träd, och rådslogo. Ingenting hade varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free