Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans blifva mördade; vore den äter bebodd af onda
andar, kunde de icke vänte sig annat* än att blifva
bört-förda eller utrotade.
Derefter böijade de åter ropa ooh att kalla sina
kamrater i namn; men d& intet svar följde, sågo yi
dem förtviflade springa omkring på stranden.
Mina följeslagare brunno af ot&Ughet att öfverfalla
dem; men jag ville ieke väga ett anfall, utan att vara
säker om en afgjord fördel, för att kunna skona de
fle-stes lif. Derförutan ville jag ieke utsätta någon af de
mina för dödsfara, ty jag visste, att fienden var väl
beväpnad. Jag föredrog derföre att vänta, i hopp att
de skulle skilja sig från hvarandra; och för att ännu
bättre försäkra mig om dem, framflyttade jag mitt
bakhåll, i det jag befallde Fredag oeh kaptenen att krypa,
fram till dem, men icke skjuta, förr än de fått säkert
häll. De hade icke väl framkommit, då
högbåtsman-nen, som var egentliga anstiftaren till myteriet, men nu
visade sig fegm« än alla de andra, tillfälligtvis
nalkades dem, tillika med’ tvänne andra af truppen. Då.
kaptenen såg, att han hade sin värsta fiende så säkert
i sitt våld, kunde han knappt styra sig, till dess han
kommit nog nära, ty hittills hade de endast hört honom
tala. Men några ögonblick derefter uppreste sig både
kaptenen och Fredag samt sköto.
Högbåtsmannen blef liggande död på platsen; en
annan nedföll dödligt sårad bredvid honom, men dog
först några timmar derefter, och den tredje begaf sig
på flykten.
Jag hade knappt hört knallen från skjutgevären,
då älven jag framrusade med hela min här, som utgjolv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
