Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnas i rättvisans händer, med undantag af WUl
At-Jcins, hvilken han pä guvemöms tillsägelse skulle
underrätta, att han borde bereda sig pä sin sista stund, ty
morgonen dejrpå skulle han bli hängd.
Ehuru allt detta var kaptenens påhitt, medförde
-det likväl önskad verkan* Aikins knftföU för kaptenen
och bad honom innerligt, att blifva hans förespråkare
inför guvernören; alla de andra besvuro honom i
himmelens namn att icke blifva återsända till England.
Nu syntes mig ögonblicket för vår räddning vara
kommet, och det kunde icke mera blifva svårt, att
öf-vertaia dessa menniskor, att tyelpa oss återtaga förtyget.
Jag drog mig derföre än längre tillbaka, på det de icke
skulle se, med hvad för en slags guvernör de hade att
göra, och lät derefter en af mitt folk gå fram till
kaptenen med helsning, att guvernören ville tala med
honom. Kaptenen svarade genast: “Säg hans excellens,
att jag genast skall komma.“ Härigenom dårades de
fullkomligt och trodde fullt och föst att guvernören vore i
granskapet med sina femtio man.
Då kaptenen kom till migr meddelade jag honom
min plan till förtygets återtagande. Han fann den
förträfflig, och beslöt utföra den följande dagen. På det
intet hinder måtte möta, öfverenskommo vi, att förut
skicka Aikins tillika med tvenne andra af hans,
kamrater till hålan.
Fredag jemte kaptenens båda följeslagare utförde
•detta uppdrag. De förde dem till hålan, hvilken med
allt skäl kunde betraktas som ett fängelse, isynnerhet
af menniskor i deras belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
