Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnanten och krossade hans arm; tvenne andra matroser
blefvo likaledes sårade, men ingen dödad.
Löjtnanten ropade nu på hjelp, men störtade under
tiden, oaktadt sitt sår, in i rummet, och sköt af sin
pistol mot den nya kaptenens hufvud.
Kulan hade inträngt genom munnen och farit ut
bakom örat, tillfölje hyaraf han förstummades för evigt.
Nu gåfvo sig de öfriga, och fartyget blef taget, utan att
någon annan tillsatt lifvet.
Så snart kaptenen åter fått makten i sina händer,
lät han aflyra sju kanonskott; detta var den oss emellan
öfverenskomna signalen, som skulle underrätta mig om
den lyckliga utgången af företaget.
Mina läsare föreställa sig lätteligen, huru glad jag
blef vid åhörandet af denna salva, sedan jag oroligt
väntat på den till klockan två på morgonen.
Sedan jag tydligt hört signalen, gick jag till sängs,
och, emedan denna dagens många bestyr alldeles
uttröttat mig, insomnade jag snart och vaknade först vid
ett nytt kanonskott. Jag steg genast upp och hörde
någon ropa till mig: “guvernör, guvernör!“ hvarvid jag
kände igen kaptenens röst. Sedan jag klättrat upp på
klippan, der han stod, omfamnade han mig, och sade, i
det han pekade på fartyget: “Min dyre vän och räddare,
här är ert fartyg; ty det tillhör er, liksom jag sjelf och
allt hvad det innehåller.“
Jag vände min blick mot fartyget. Det låg en
half mil från kusten för ankar; ty straxt efter dess
intagande hissades seglen, och mina nya vänner begålvo
sig till mynningen af min lilla hamn, der de läto
ankaret falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
